Jag ger upp!

Vet ni, allt faller inte på plats med tiden, man trubbas snarare av till den grad att man inser att det inte åligger just "mig" att förändra världen. Någon annan kan väl få vara superhjälte ett tag. I dessa tider av megamycket information, och även desinformation, så hinner man inte längre med att smälta allt, att ta till sig vad som är logiskt och kanske även trovärdigt.

Dagligen beskjuts jag av teorier, den ena vansinnig, den andra, trolig, om jag utgår från vad jag lärt mig under min tid som människa, för att i nästa stund läsa något som gör att jag inser att jag lärt mig en massa felaktiga saker. I det ena forumet är jag dum om jag tror på det som står i media, för tydligen är den styrd av ett högre ont väsen som vill få mig att blunda för vad som egentligen händer i världen, i nästa stund får jag så mycket information om, t ex,  att vacciner är mycket skadliga och egentligen är skäl till att så många barn är just bokstavsbarn och skadade för livet på annat sätt. Jag informeras om att det finns bot mot cancer i enkla huskurer, men "den stora giriga onda sammansvärjningen" låter oss inte ta del av detta, då vi ska vara beroende av ett läkemedelsamhälle, som vill att vi ska vara just sjuka och dö av det när vi betalt en förmögenhet för mediciner, som då gynnar just "den store girige onde".

Går jag på den här linjen så är jag plötsligt en konspirationsteoretiker, som anser att "den store onde" sänkte Twin Towers, alltså dödade sitt eget folk för att få grönt ljus att anfalla militärt på olika platser för egen vinnings skull, och som grädde på moset är tydligen hela den amerikanska ekonomin på fall och detta gör att hitills "fjorton unga bankiirer tagit sina liv genom att kasta sig från höga tak", unga välbetalda med fina framtidsutsikter. Alltså vet de något så hemskt om framtiden att det inte går att möta.

I Kiev rasar hemskheter med hundratals döda som resultat. Ingen skonas, varken kvinnor eller barn, Putin tror sig vara tsar enligt vissa tidningar och samtidigt hotar Obama från väst på ett sätt som viskar om tredje världskrigets ankomst. Obama som i viss media tillhör en oftare nämn Iluminati som styr hela världen, offrar barn och dricker deras blod. Hemliga handskakningar ill höger och vänster, försvunna guldreserver som snart kommer att uppdagas, pedofilringar som innefattar både påven och drottning Elisabeth, ja i princip skulle världen vara så fruktansvärt hemsk att frågan är om vi inte är just i helvetet nu, utan att veta om det.

Så kommer då den stora frågan, vad fan ska jag göra åt saken för att i första hand ta reda på vad som är sant och sedan agera?

Jag har nämligen alltid varit av den tron att jag, när jag väl tycker att allt gått för långt, kan agera och förändra. Men jag har alltid trott mig kunna lita på den info jag har fått, så till den milda grad att när vi i skolan 1969 lärde oss att om ryssen skickade en atombomb mot oss, så kunde jag helt sonika krypa under skolbänken och vänta tills det var över. Där var vi sära, och hann man inte till skolbänken så skulle man ställa sig i en dörrpost. Jag trodde så skarpt på detta att jag längtade till skolan så att jag inte befann mig hemma när bomben kom för där fanns ingen skolbänk som kunde rädda mig.

Hela mitt liv har jag känt att håller jag mig bara informerad om orättvisor och världsläge så hinner jag minsann ta tag i saker om det börjar gå åt skogen på något sätt - men den tiden är förbi.
Det kan vara en åldersgrej men plötsligt frågar jag mig själv vad tusan jag skulle kunna göra angående något överhuvudtaget.
Yttrandefrihet är väl i och för sig fantastisk, men någon måste lyssna också...

Nej, vet ni vad, jag ska sluta nu att vara superhjälte på jour i väntan på katastrofer som jag ska hindra, jag ska helt enkelt i alla fall för en stund ge upp och varva ner, njuta lite av livet och försöka bli lämnad ifred ett tag. Jag har nämligen löst den svåra ekvationen i livet och den lyder som följer:

Först hittar något du tycker är jättekul och gillar att göra. Det har jag gjort nu när mitt jobb går ut på att vara vänlig, glad och tillmötesgående, samt även att göra varje människa jag möter glad och få dem att känna sig speciella. Sedan har jag hittat någon som faktiskt vill betala för att jag gör det jag tycker är kuligast i livet. På det viset överlever jag ekonomiskt och själsligt.

Sedan kommer vi till fritidsbiten där jag helt enkelt går ner till ån med mitt spö, ger fan i att agna kroken då jag har en överrenskommelse med fisken om att ger de fan i min krok så ger jag fan i den, vi låter helt enkelt varandra vara ifred och då har lugnet börjat råda. Sist men inte minst, hur undgår jag alla människor som går förbi och ska prata om allt? Där kommer den löjliga hatten in i bilden, som gör att folk tänker "kolla idioten i den där fruktansvärda hatten" bäst att lämna honom ifred han kanske är våldsam. Så, nu råder en nästan helig underbar stämning, jag lutar mig tillbaka och säger till världen "Du får min själ klara dig själv en stund för denna superhjälte tar time out."

Angus mitt i natten.

Av Angus Liddell 07 maj 2014 06:09