Folkhögskolan – min största kärlek i livet

Folkhögskolan står för folkbildning, hygglighet, jämnställdhet och kamratskap. Jag hörde ryktas om den i tonåren. En flickvän till min bror berättade om kunniga sång- och musiklärare och om lärande genom grupparbete och kunskapssökning,som gav henne möjlighet att bli sjuksköterska. En kusin, Lennart, som började på folkhögskola fick kungastipendiet ur Gustav VI Adolfs hand. Lennart vittnade litet ironiskt om att hemstadens lärarkår ett par år tidigare hade förklarat honom oduglig för högre studier. En jämförelse mellan två olika studiesystem under 1950-talet. Lennart slutade som bildningskonsulent och folkhögskollärare, så han kunde förmedla idealen vidare.

Själv folkskolegrabb hade jag en avlägsen dröm om att någon gång få gå en kurs på folkhögskola medan jag försökte mig på en karriär i restaurangbraschen. Gällde väl att spara ihop pengar tänkte jag. Stipendier hade jag inte hört talas om. Efter tio år i arbetslivet sände jag med viss bävan iväg en ansökan till Åsa folkhögskola i Sköldinge utanför Flen. Jag möttes av vänlighet och positivt intresse. Snart var jag på lektionstid i färd med att berätta om mina erfarenheter i krogbranschen. Debatterade med en kapten från försvaret mot förslaget att Sverige skulle skaffa ”taktiska atomvapen”. Det blev tre vinterkurser och det stannade inte vid det.

Jag har skrivit en roman om min väg till socialhögskolan. Så här skriver förlaget BTJ om boken: ”'En krog måste du alltid lämna' av Sten O. Andersson handlar om Olof och dennes klassresa. Han är 15 år och söker arbete som kockelev på Grand Hotel. När han får jobbet säger pappan att sonen nu har chans att lära sig ett riktigt yrke. Allt är bättre än att arbeta på fabrik. När Olof får problem med ryggen söker han sig andra yrkesvägar. Så småningom börjar Olof på folkhögskola och får ett ansvarsfullt sommarjobb som socialarbetare. I slutet av berättelsen har han kommit in på Socialinstitutet. Det är stort, nu ligger framtiden öppen för honom. 'En krog måste du alltid lämna' är en fin berättelse om en ung mans osäkerhet men också envisa kamp för att bryta sig loss från sitt förutbestämda öde. Sten O. Andersson är en flitig debattör i samhällsfrågor och boken handlar om hans egen start på det liv och den karriär som han sedan skapade sig”.

Det blev en ny karriär med personalarbete inom både stat och näringsliv avslutat med över tjugofem år som ombudsman. Många års skrivande både av debattartiklar som noveller och romaner har gett mig anledning att en sommarvecka varje år återvända till olika folkhögskolr för en skrivarvecka. Viskadalen, Fridhem, Biskops Arnö, Löfsiö, Sörängen och Åsa är exempel som har gett mig samma känsla av samhörighet som jag upplevde från första gången.

Härom dagen hörde jag att folkhögskolan lanserades för att medverka till att lösa de aktuella skolproblemen. En flicka intervjuades:
- De är mycket snällare på folkhögskolan!

Av Sten O. Andersson 15 apr 2014 13:37