Mediemakten vs. Piratpartiet

Medier, alla använder vi oss av dem, oavsett om vi kollar in senaste nytt, läser djuplodade analyser av världsläget eller bara underhåller oss själva. De är en del av våra liv.

Något det talas för lite om är mediernas maktposition. Man kan fråga sig om detta har att göra med det faktum att medier har något att tjäna på att man inte ser dem som delar av stora bolag. Om man granskar den politiska makten så känner man sig kanske mindre benägen att granska granskarna?

Konflikter mellan olika redaktioner/ledarsidor är inte helt ovanliga dock. Men det liknar ofta skitkastning istället för någon egentlig analys. "Du håller tyst om vår makt, så håller vi tyst om er", verkar vara modus operandi bland de stora Bonnier- och Schibstedägda tidningarna.

Man ska dock akta sig för att inte måla upp en allt för konspiratorisk bild, det gynnar sällan någon typ av maktutjämning. Mediebolagen och tidningarna har oundvikligen gemensamma intressen som man bör ta i beaktande. Inom statsvetenskapen och andra humanioraämnen talar man om begrepp som 'gestaltningsteori'. Vad innebär detta begrepp? Enkelt uttryckt handlar det om hur man presenterar nyheter, berättelser och fakta. Medier kan sätta upp ramar inom vilka saker och ting presenteras. Detta är mediernas kanske största maktverktyg efter deras kapitaltillgångar.

Piratpartiet är intressant ur ett gestaltningsperspektiv. Det är ett parti som, utöver en rätt stark gräsrotsorganisation, kunde nyttja medierna till sin fördel inför EU-valet 2009. Vid det tillfället gav medierna dem rätt stort utrymme. Om man ser till hur rapporteringen kring partiet ser ut nu, 2014, så är skillnaden rätt stor. Piratpartiet står inte längre på mediernas agenda. På det sättet har man förändrat förutsättningarna för partiet att kunna ställa upp i EU-valet på samma sätt som de resterande partierna som står på agendan.

Sverigedemokraterna verkar, utöver de mer etablerade riksdagspartierna, fått rollen som "utmanaren". I partiledarreportage inför valet har Åkesson ersatt Falkvinge (sedermera Troberg) och i toppkandidatlistor lämnas Piratpartiet utanför medan Sverigedemokraterna, som inte ens sitter i EU-parlamentet, nästan uppmuntrande, presenteras. Så verkar dramaturgin se ut i årets valrörelser, hittills.

Om man som medborgare ska kunna göra ett informerat val kräver det att medierna med sin makt tar ansvar. Detta är något jag saknat hittills i årets valrörelse; ansvarstagandet. Mediemakten har istället haft en tendens att värna om hur makten är fördelad.

På ett rätt typiskt sätt så skyddar makten i slutändan makten. Det är så förutsägbart att man spyr. Som en dålig film man tvingas se klart. 

Av Johan T-Katiska 14 apr 2014 21:41