Det pågår ett systematiskt förtryck mot våra fattiga och hemlösa

I vårt så kallade “välfärds- och rättighetssamhälle”, där alla medborgare enligt lag ska behandlas lika och vara lika mycket värda, finns i det fördolda ett mycket välutvecklat systematiskt förtryck mot bland annat våra hemlösa och/eller fattiga medborgare.

Den nedtystade grymhet som försiggår inom dessa system utförs mot människor som fråntagits de mest basala rättigheterna för möjligheten till ett någorlunda fungerande liv. Detta medför då också en omöjlighet att anpassa sig till de normer samhället kräver för att få bli kallad medborgare och få sina rättigheter tillbaka.

Samhällets regler är skrivna av och för människor med helt andra förutsättningar och i total oförståelse om hur verkligheten ser ut för många av våra samhällsmedborgare. Men för att samhällets “regelryttare” och moralister ska kunna fortsätta känna sin förträfflighet och behålla sina jobb, måste människor kvarhållas i utanförskapet.

Detta görs genom att vi helt enkelt skapar en massa arbetstillfällen för de rättrådiga i kortsiktiga och i grunden verkningslösa projekt. Sådant tillvägagångssätt kan vi nämna som ett kompromisslöst och hopplöst anpassningstvång. I alla fall så länge de som inte förmår anpassa sig, inte ges samma tillgång som den övriga befolkningens grundläggande "rättigheter". Ett tryggt hem måste ses som en av grundpelare för detta, men även det eventuella sjukdomsanpassade och ekonomiska stöd för att behålla det.

Med lugnet i ett tryggt hem, behålls även värdigheten hos människor, genom känslan av att tillhöra samhället som en ”vanlig” medborgare.

Men vår tids krav på vetenskaplig evidensbasering verkar inte alltid gälla våra rättigheter. Detta är en värderingsfråga utanför den så kallade kontrollerade vetenskapen! Kontrollerad vetenskap kan inte ha med värdegrundsfrågor att göra. Värdegrunden ska grundlägga kontrollerad vetenskap, inte tvärtom!

Hemlösa och fattiga människor är precis som alla andra individer. Somliga med behov av specifikt stöd anpassat efter individens personliga historia och problem, andra inte.

Men våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och av andra aktörer skapade ”speciellt anpassade” arbetsplatser och ”boenden” för hemlösa vill inte se eller tala om de strukturella felen, utan gömmer sig bakom etiketten hemlöshet och hoppas med generella åtgärder hitta en lösning för individer som är lika olika varandra som dag och natt.

Detta leder i sin förlängning till ett systematiskt ickelösande av frågan och så fortsätter det hela om och om och om igen. Och då satsar vi ännu mer på att lösa ett problem med generaliserade system som systematiskt undviker att hjälpa individen och det blir därmed en självunderhållande mekanism.

Vilket i sin förlängning blir till ett skuldbeläggande av den hemlöse som alltså kan skylla sig själv.

Detta medan vi som är i systemen är så “goda” att vi betalar skatt och ger någon gåva i en bössa för att sysselsätta ”problemorienterade social/frivilligproffs”, där en massa uppsökare kan erbjuda hemlösa människor kaffe och bulle eller en plats på ett härbärge för 20 000- 30 000 skattekronor i månaden.

Av Rolf Nilsson 14 apr 2014 12:56