Lubna al-Hanash

Jag kan för mitt liv inte förstå varför människan söker kunskap när kunskapen endast visar oss hur icke funktionella vi är som däggdjur. Tänk vad underbart det måste vara att vara korkad, saliga äro de korkade, ty de förstå icke.

Ja, här sitter jag nu igen mitt i natten, med ett dunkande tryck i bröstet på grund av en jäkla dröm som fick mig att behöva stiga upp och googla namnet Lubna al-Hanash, vilket ni kommer att förstå när ni läst färdigt detta. Det är inte en natt utan att drömmar tar mig långt bort och överallt på bara några få timmar. Jag färdas och upplever saker som jag aldrig berättar för folk, eftersom jag själv känner, när någon säger "Vet du vad jag drömde i natt?", att jag trots totalt ointresse, och även på grund av väl uppfostran, tyvärr snart kommer att ha hört om ännu en dröm som inte kommer att betyda något varken för mig eller någon annan.

Hur kunde då denna dröm få tag i mig på detta vis? Jo, för det första drömmer jag aldrig på engelska så långt bak jag kan minnas och inte heller brukar jag minnas namn så tydligt som just denna gång så fort jag vaknade till. Förvånad över många olika ovanliga saker med min dröm hoppade jag ur sängen, detta inte för att jag är vältränad, utan av den enkla anledningen att jag har korta ben. Googlade namnet jag kom ihåg och det tog ett tag innan jag kunde lugna ner mig och faktiskt inse… att jag givetvis måste ha läst om den här flickan innan på dagen för att överhuvudtaget kunna drömma detta. Men nu till min dröm:

En ung flicka kom till himmeln och var på dåligt humör. När Gud märkte detta frågade han henne varför hon var på dåligt humör. Förstod hon inte att detta var himmelriket? Flickan svarade att det var just därför hon var på dåligt humör. Här fanns Gud, som faktiskt hade utnämnt det folk, som stod bakom soldaten som hade skjutit henne i huvudet när hon var ute och gick med sin kamrat, till "De utvalda".

Gud tittade förvånad på Lubna al-Hanash och sa "Vilka utvalda?"
Nu var det flickans tur att se förvånad ut. Nog måste väl Gud, om någon, komma ihåg vad han kommit överrens om med "De utvalda", även om det var länge sedan. För en stund glömde flickan vem hon talade med och sa lite arrogant; "Men du, stort berg, brinnande buske, stentavlor, säger det inte dig något?"
Nu var Gud tvungen att skratta, sedan förklarade Gud för Lubna al-Hanash att det hade skett en överenskommelse dem emellan för länge, länge sedan, och när en man som Gud sa ”länge” så förstår man att det är riktigt länge sedan, och detta innebar att så fort man bröt denna överenskommelse så var givetvis alla på jorden lika utvalda, ingen skillnad mellan någon, och det måste de väl ha förstått, det har inte brutits en gång precis utan i dagsläget bryts det dagligen, precis som i Lubna al-Hanashs fall, det måste väl hela jorden förstå, att ingen agerar i Guds namn på detta vis.

Och så vaknar jag med en studs, hoppar ur sängen och googlar namnet på flickan. Ja, att behöva bearbeta Israel-Palestina frågan, om än på ett komiskt vis, tycker jag mig kunna slippa och kanske sova gott som så många andra och drömma om vad tusan som helst, men nej, här tar vi itu med världsproblemen.

Därför, när jag på kvällen är på bilträff med min lilla MG-Cab och ser den bakruta jag fotograferade, så önskar jag någonstans inom mig att det var just jag, som var så fruktansvärd puckad att jag körde runt med en sån bakruta. Fan vad livet måste vara underbart när man är korkad.

Angus mitt i natten.