Bridget Jones – vart tog pojken vägen?
(OBS! Läs inte detta om du har tänkt läsa "Bridget Jones – Mad about the boy!")
Kanske det faktum att jag har haft 38 graders feber under hela läsningen av den senaste romanen om Bridget Jones, Mad About The Boy, och att det har gjort väldigt ont att skratta har något med saken att göra, men som medelålders kvinna är jag ändå besviken när jag efter läsningen möter blicken från glamorösa 56-åriga Helen Fielding från fotot på bokfliken. Du ser bra nöjd och cool ut! Men attans, Helen! Varför lät du Bridget Jones bli så konventionell en gång till?! Nog för att den numera 51-åriga Bridget är lika underhållande som förr – trots Mark Darcys sorgliga frånfälle och med två små barn att ta hand om, hamnar hon i många dråpliga situationer, kryddade med Bridgets som vanligt lika barnsliga reaktioner och funderingar. Precis som förr skriver hon noggrant varje dag om det viktigaste i livet; alkoholintag, kalorier, sin viktkurva uppåt och neråt. Som läsare kan man bara häpna över att de mängder riven ost Bridget vräker i sig inte får mer förödande konsekvenser.
Nu har också den moderna tekniken med nätdejting och Facebook gjort sitt intåg i Bridgets liv. Efter fem år som änka (vägande drygt 79 kilo) har Bridget, ivrigt påhejad av sina vänner, så smått börjat komma tillbaka till livet. Hon bantar 20 kilo, börjar twittra och vi får följa hennes många inlägg, där prutt- och kräkhumor dominerar. Hon får följare och lyckas skrämma bort nästan alla utom drömpojken, Roxster, som precis ska fylla 30.
Trots nya tekniken och nya omständigheter som småbarnsmamma känner man absolut igen sin gamla hjältinna, som trots att hon – utåt sett - inte verkar särskilt talangfull, ändå med en osviklig charm på sitt bakvända sätt lyckas med det hon gör. (Den här gången går det väl sådär, när hon ska skriva ett filmmanus om Hedda Gabler, trots att hon inte ens vet vem som skrev originalet) Med sin klumpighet och osäkerhet men goda vilja vinner hon både våra och hjältens hjärtan! Det är ju här någonstans som skrattet fastnar i halsen och man börjar förstå hur det ska gå i ”Mad About the Boy”!
”Pojken” - är 30 år och Bridget 51. De har fruktansvärt roligt ihop, bra sex och samma typ av humor (prutt och kräk). Klart att det inte kan hålla. De inser båda att de inte har någon framtid och gör slut på ett riktigt moget sätt – moget för att vara Bridget alltså. Men nu blir man lite orolig - det är inte så mycket kvar av boken. Den måste sluta lyckligt. Vem kan det då vara som Bridget ska vinna?
Jodå, i sonens skola finns han, en lärare med stor pondus, med bakgrund som militärpolis och med en kuslig förmåga att dyka upp i Bridgets mest pinsamma ögonblick och avslöja henne med en syrlig kommentar. Mr Wallaker! Han var ju inte alls gift som hon trodde och sedan han vid varje möte blivit alltmer flirtig och sedan dessutom hjältemodigt räddat Bridgets son och två andra pojkar från att krossas av en bil på skolgården är det förstås fritt fram för känslosvallet från båda håll. När de första gången hamnar i säng (barnen är lämpligt nog inte i närheten) beskrivs det bland annat såhär:
”Sedan bröt hela helvetet loss. Det var som att vara i himlen, eller annat liknande paradis. Jag kom och jag kom och jag kom, gång på gång, i en hyllning till Hennes majestät och utbildningen av hennes styrkor, tills han sa: ’Jag tror inte jag kan hålla emot längre.’ ’Kom, bara kom’, fick jag fram och till slut gjorde vi det båda två - i en perfekt, mirakulös, simultan explosion av månaders åtrå vid skolgrindarna.” (sid 393)
Hennes majestät?!? Helen, jag undrar vad som hände? Gav du upp där på slutet och bara ville bli färdig? Okej, nu fick de varandra, ska bara skriva att de har toppenbra sex och lite om vad som händer sedan och så mejlar jag iväg det och sen kan jag gå och ta en kaffe... typ? Eller tänkte du att det var en ironisk blinkning till tantsnusklitteraturen? Eller så tänkte du kanske: Det där får manusförfattarna till filmen ta hand om när det blir dags. (Antagligen förr än vi anar…)
På de återstående sidorna avhandlas raskt bröllop och allt annat som fallit på plats i Bridgets liv och Mark Darcy skulle säkert ha varit glad för hennes skull. Visst ler man lite åt slutklämmen, att hela familjen har huvudlöss. Huvudlöss har ju tidigare varit ett av bokens huvudteman, när Bridget var så orolig för att berätta för Roxster om lössen, för att det skulle få henne att framstå som det hon var, nämligen en medelålders småbarnsförälder. Ve och fasa. Men nu får lössen istället symbolisera trevligt vardagsliv i familjens hägn. Med en lagom gammal man. Tack och lov är han ändå lika viril som en trettioåring.
Jag må vara luttrad, men ger ännu inte upp hoppet om Bridget Jones. Jag ser verkligen fram emot nästa bok i serien, om tjugo år eller så, när Bridget på nytt blivit singel, barnen är vuxna och hon kan gå bärsärkagång på pensionärshemmet tills hon ännu en gång lyckas fånga mr Right. Har tips på titel också: Bridget Jones - Crazy about an old fart… Men Helen, du får allt öva på att skriva lite bättre sexskildringar till dess!
Av  Inger Wadman 06 apr 2014 13:01 |
Artikeln är inte placerad.