Åldersdiskriminerande pensionärsskatt

För de pensionärer som vill jobba längre, byta eller söka annat jobb efter 65-årsdagen är inte jobbskatteavdraget den avgörande faktorn. Det största hindret för äldre som vill söka arbete är offentliga och privata arbetsgivares ovilja att anställa 50- och 60-åringar. Det handlar om attityder och samhällsskadlig ålderism som underblåses av en hög och mot pensionsutbetalningar särskild riktad skatt.

Lön och pension har samma ursprung i individens egna förvärvsarbete under många år som löntagare. Skillnaden är att pensionen betalas ut senare i livet, därför bör den beskattas som lön. Löntagarpensionärer har mestadels dessutom mindre ekonomiskt utrymme eftersom deras pension är lägre än de arbetande löntagarnas ersättningar – före och efter skatt. Trots att Alliansen har sänkt pensionärernas skatt hela fem gånger som genererat en ”trettonde månadsutbetalning” har lönepensionärerna genom den - mot dem riktade - specialskatten en större avbränning i privatekonomin än de aktiva löntagarna. Det högre skatteuttaget minskar de facto den äldre generationens makt över sina liv och det föder en giftig orättvisa mellan generationerna.

Beräkningar visar att en genomsnittspensionär, med 15 800 kronor i månaden, i år betalar 4 100 kronor mer i skatt än om denna arbetat och haft samma inkomst. Från 2007 uppgår den totala skillnaden till 52 000 kronor. Det är också viktigt att framhålla att skatten på pension har varit högre än skatten på lön ända sedan 2007.

I den demokratiska rättsstaten vilar lagar och reglers legitimitet i huvudsak på det allmänna rättsmedvetandet. Högre skatt på pensioner strider mot medborgarnas skatterättsmedvetande och skadar legitimiteten för en tillväxtfrämjande skattepolitik över tid.

Samhällets humanistiska ideal mäts effektivt i de villkor och visioner som riktas mot dess yngstas och äldstas behov. Nu gällande högre skattebörda för pensionärer riskerar att bädda för ett privatekonomiskt generationskrig vars skyttegravar kommer att skära rätt igenom vanliga människors familjeekonomier där istadiga partistrateger kommer att få stå till svars. Utöver det hotar en partipolitisk handlingsförlamning så länge (s) och (m) hyllar sin mot medborgarna så förfalckande maktpolitik. Vi behöver partiledare som kan argumentera bortom budgettabellernas röda och svarta siffror.

Lika skatteuttag för pensionärer och löntagare skulle påverka den offentliga sektorns skatteintäkter med en halv procentenhet – och det handlar om mycket pengar: ca 8 miljarder. Men även i tider där varje reform - korrekt och lyckligtvis - ska budgetfinansieras krona för krona, är det den seriösa samhällsreformatorns plikt att analysera, problematisera och prioritera utifrån sin ideologiska övertygelse.

Väljarna vill inte underskattas av verklighetsfrämmande politiker. Väljarna utgår ifrån att visioner kan och ska prövas, granskas och nagelfaras i ideologiska kraftmätningar. Sverige, som är det enda land som beskattar pensionärer högre än löntagare, står inför ett generationsrelaterat och viktigt vägval.

Av Ulf Lönnberg 31 mar 2014 09:27