En kurs i skam

Vi åker till vår vanligaste mataffär, en stormarknad i en stockholmsförort. Vid alla entréer sitter en tiggare med bucklig pappmugg och betraktar oss stint.

- Hej heej, ropar han/hon för att väcka vår uppmärksamhet. Hos mig väcks inget annat än skamkänslor. Skam å tiggarens sida för att öppet demonstrera sitt usla, korrupta hemland som inte kan hjälpa en medborgare i nöd. Min egen skam handlar mer om motstånd och tvekan att nagga på min egen lilla guldkant för en medmänniska i nöd.

Enligt uppgifter i media befinner sig kring 5 000 bulgarer och rumäner i Stockholm. Om jag ville eller kunde hjälpa dem alla med en tia så skulle det vara en affär kring femtio tusen kronor. Men vad får man för en tia?

Varför ska jag känna skamkänslor när jag köper min mat? Ska jag låta bli att äta för att ge ett rejält bidrag? Fylla muggen med hundralappar?

För att undvika självförakt och mörka blickar har jag lärt mig att handla när dom lokala tiggarna har rast. Och det finns smitvägar förbi deras vanligaste postställen som jag lärt mig i vinter.

Visst är det ljuvligt och praktiskt med fritt resande inom EU. Men jag kan inte minnas att jag skämdes när jag gick ut och handlade - då, på det ljuva nittonhundratalet.

Lennart Lundwall 21 mar 2014 13:25