Det här är svårt att skriva. Att vakna till nyheten att en svensk journalist har blivit skjuten. Då följer alla tankar med om vem det kan vara. Vem brukar vara i Asien och rapportera om krig, blod, tårar, rättigheter etc? Nils Horner är en person vars röst man hörde. Tänkte skriva "hör", men nu är det ju så att han finns inte vid liv längre. Är svårt att förstå hur en sådan fantastiskt journalist kan vara död. Hans nyhetsinslag i Ekot är något av det bästa jag har hört. Hur han skildrar människors berättelser och hinner göra egna analyser på mindre än två minuter är ofattbart.
Nils Horner riskerade sitt liv för att få människor att förstå hur absurd världen är. Att han kunde bli skjuten på öppen gata i Kabul, Afganistan, är helt oförståeligt. Det fria ordet är hotat med tanke på de senaste oroligheterna med svenska journalister och andra journalister som har blivit kidnappade och bortförda. Dwait Isaak sitter fortfarande fängslad kvar i Eritrea och ingen vet om han lever eller inte. Vi lever i en värld där journalister får akta sig för att bli skjutna, mördade eller bortförda och fänglsade.
Nils Horner har öppnat upp journalismen. Många har vågat vara kritiska på grund av honom. Vågat granska omvärlden för att vi ska få veta hur vidrig den är. Journalismen har utvecklas till att bli folkbildande om man ser till utrikesrapporter. Det är bland annat tack vare journalister som riskerar sina liv, som orkar kämpa för demokratin. De ger även omvälvande nyheter om vad som händer i världen, nyheter och händelser som är viktiga för mänskliga rättigheter.
Det vi nu ska tänka på är att det är okej att sörja, vara arg och våga prata om hans stordåd.
Av Sandra Ackefjord 11 mar 2014 13:39 |
Författare:
Sandra Ackefjord
Publicerad: 11 mar 2014 13:39
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå