Sanna Nielsen, Foto: Printscreen SVT Play 

Sanna vann, Ace var bäst - dags nu för förändringar!

Jag måste nog ansluta mig till alla journalister som använt ordet ”äntligen”. Sanna Nielsens framträdande i finalen var oerhört imponerande och låten satt som en smäck. Därför säger jag att rätt låt vann, samtidigt som jag vill tillägga att Ace Wilder hade blivit ett säkrare kort om Sverige vill vinna Eurovision igen så snart efter Loreens seger. Med detta menar jag inte att Sanna Nielsen inte kan vinna. Jag har tidigare skrivit att Sanna Nielsen är en oförutsägbar artist. Ena dagen väljer hon fantastiska låtar och nästa dagen sjunger hon skitlåtar. Därför har Sanna ännu inte blivit en megastorartist i klass med Carola, Lena Philipson eller Lisa Nilsson. Det är ungefär som om Sanna inte riktigt vet vad en bra låt är. Men uppenbarligen är hon just nu i en period där hon har fått en bra låt och jag misstänker att vi kan vara ganska säkra på att vårt svenska bidrag kommer att hamna högt i den europeiska finalen i Köpenhamn, för en sak om Sanna är säker; hon kan sannerligen leverera en bra låt och det såg vi i årets final. Dock skulle jag inte vilja vara Sanna Nielsen (eller Fredrik Kempe) om det går illa för henne i Köpenhamn, för då kommer alla att gnälla och säga att Ace Wilder skulle ha vunnit.

 Man kan definitivt säga att en ny stjärna har fötts på den svenska nöjeshimmelen . Jag syftar på Ace Wilder. Tjejen har allt och med ”allt” menar jag allting som ett skivbolag eller managementbolag såväl som publiken söker hos en artist. Hon är ett typexempel på en artist som man bara vet kommer att slå igenom, ungefär som jag skrev en gång i tiden här på Sourze om Darin, efter hans första uppträdande i Idol . Hela Aces karisma, kläder, framtoning och agerande i media gör henne till detta års överraskning. Lägg hennes namn på minnet! Hon kommer att gå långt.

Ni kanske tycker jag är dum i huvudet, men jag förstår fortfarande inte varför det gick så bra för Linus Svenning? Precis som jag inte förstod vad som var bra med Caroline af Ugglas låt ”Snälla snälla” för några år sedan. Kanske beror detta på att jag inte är född och uppvuxen i Sverige och jag kan ha lyssnat på Svennings-låten med icke-nordiska öron, vad vet jag? Visst har karln karisma, men låten sade mig ingenting och jag gillade inte hans tatueringar och piercings. Kalla mig gammalmodig om Ni vill, men jag är nog inte den enda som tycker så. Nej, sorry folks, men jag gillade inte det numret alls. Men uppenbarligen var det många som tyckte om bidraget och det får jag acceptera och respektera – det kallas för demokrati.

Jag har hela tiden hejat på Helena Paparizous låt ”Survivor”. Jag tippade att den kunde vinna, men nu i finalen förstod jag varför hon inte hamnade högst upp i topp två. Det berodde inte på Bobby Ljunggrens och Henke Wikströms låt för den är precis lika stark som Fredrik Kempes vinnarlåt ”Undo”. Det berodde på Helena själv. Hon har blivit sliten och hon kändes inte fräsch längre som artist. Hon har lagt på ett några kilon och hennes klädval var kanske inte det bästa om man jämför med 2005 då hon vann för Grekland i Kiev med ”You’re my number one”. Då glittrade hon i guld, var smal och dansade klockrent. Hon sjunger precis lika bra nu som då, men det saknades någonting i hennes artistperson. Oavsett detta så har Bobby och Henke än en gång skrivit en säker hit.

Alcazar gjorde ett superproffsigt framträdande som inleddes md en mycket ovanlig men kul entré när de steg ut ur en disko kula. Låten är stark och deras sång och dans var klockrena. Scenkläderna var de bästa i tävlingen, och det kanske hade varit bra om SVT låtit deras stylist välja kläderna för programledarna. Om gruppen hade debuterat i denna final utan att vara kända sedan tidigare hade de kommit som en frisk fläkt och kanske tagit hem segern, men det är någonting ”förredetting-aktigt” runt gruppen Alcazar. Det har blivit en ”kändis grej” av gruppen så att säga. Andreas Lundstedt framstår inte alltid som ”sångare” utan ofta som skvallertidningsfigur, när han berättar om sin HIV-smitta och diverse andra personliga saker som gör att vi ska tycka synd om honom. Nej det är någonting som inte stämmer med dagens Alcazar, men trots det förtjänade de den höga placeringen de fick på grund av att låten och de (trots allt jag skrivit ovan) faktiskt var bra.

Panatoz var lika fantastisk som de var i delfinalen men de hade aldrig någon riktig chans i denna tävling. Men deras syfte uppnåddes. De är kända nu och det betyder att de kan åka ute och turnera runt om i landet, åtminstone denna sommar. Frågan är bara hur de ska kunna leva på musiken med tanke på att de är sex stycken som ska dela på gagen.

Jag som trodde på Ellen Benediktsson blev rätt så besviken. Hennes framträdande i finalen kändes inte alls lika bra som den gjorde när hon klev ut på scenen som en överraskningsdebutant i delfinalen. Nej, dessvärre så blev det inte så bra, men vem vet hon kanske kommer igen. Men jag tvivlar på det. Jag tror snarare att Ellen kommer att få sjunga i olika Luciafiranden eller på firmafester, men något riks genombrott har jag svårt för att se baserad på hennes medverkan i årets Melodifestival. Det var många som tyckte om hennes bidrag, men det kan bero på att det stack ut i första delfinalen. Minns ni en grupp som hette ”Timotej”, som överraskade alla i första delfinalen för något år sedan? Den svalnade senare. Det finns risk för att man blir engagerad i något bidrag i första programmet och sedan svalnar det när tävlingen drar i gång. Så skedde i fallet Ellen Benediktsson.

Och nu till de tre unga killarna. Yohio, Anton Edwald och Oscar Zia. Jag tyckte synd om två av dem, nämligen Yohio och Oscar Zia. Den tredje, Anton Edwald som kom sist får skylla sig själv. Han sjöng falsk under halva låten. Som jag skrev förra veckan, så slogs dessa om samma fans och det finns helt enkelt inte tillräckligt många fans i Sverige för att den ena ska kunna slå ut den andra genom telefonröstningssystemet. Det är dock mest synd om Yohio, för av dessa tre killar är han den som är popstjärna i ordets riktiga bemärkelse. Han säger att han tror att de internationella jurygrupperna inte gillar honom, och det kan ligga någonting i det med tanke på att den internationella gruppen ryktas ledas av Christer Björkmans bögkompisar runt om i Europa (absolut inget illa menad mot bögar!). Och många av dem är äldre och begriper sig inte på artister som Yohio. Jag är dock övertygad om att Yohio kommer att göra succé. Han är född till det han gör och när det blir så kan man inte slås ned av något så oväsentligt som en blygsam placering i Melodifestivalen. Yohio bör emellertid, vara tacksam till Mellon för det är tack vara hans två medverkanden i den som han har lyckats nå igenom mediebruset och bli så känd som han är.

Jag har haft svårt för att skilja mellan Oscar Zia och Anton Edwald i årets tävling. Stängde man ögonen under deras framträdanden hade det lika gärna kunnat vara Robin Stjernberg, Eric Saade eller Danny Saucedo som stod där i deras plats. Allt lät lika i mina öron. Det var inget fel på låtarna. Felet var att de slogs för röster från samma skara av fans och resultatet var förutsägbart, åtminstone för den som jobbat med musik och vet hur det fungerar bakom kulisserna. Både dessa killar får ge f-n i att skylla på allt annat som de bara inbillar sig orsakade deras dåliga resultat. De är unga och kan lätt komma igen, men om Anton Edwald ska lyckas får han lära sig att sjunga rent. Han sjöng falsk på många ställen. Det var därför kom han sist.

Mellanakten var ganska ok. Charlotte Perelli och Malena Ernman var mycket bra, men jag bara undrar hur man kan hylla ABBA på sitt 40-årsjubileum utan att ha med låten som startade hela baletten, nämligen ”Waterloo”. Det är ungefär som att hylla Herreys utan att ha med ”Diggyloo diggyley” eller Carola och ”Främling”. Och om jag får vara lite fräck vill jag säga att Robin Sternberg var ett dåligt val för att sjunga ”Thank you for the Music”. Den låg i en alldeles för hög tonart för hans röst – till den som kan musik var det en mindre musikalisk katastrof. Fanns det ingen kapellmästare som insåg att tonarten behövde sänkas?!

För övrigt håller jag med Aftonbladets Markus Larsson när han skriver att SVT varit förlorarna i årets Melodifestival. Det är omöjligt att skriva om finalen utan att återigen såga programledare. Jag börjar fundera över vad det var för idiot som valde Nours och Anders kläder förutom kanske de själva? Någon har kallad deras klädval för en ”röd-grön-röra”. Det är inget fel med färgarna. Felet var att Anders Carlsson såg ut som en bonde som inte var van att bära gåbortskostym och var på väg till Centerpartiets valmöte i Småland. Hans skjortkrage såg fruktansvärd ut, och istället för att ha skärp bör karln börja inse att han börjar få ölmage och därmed behöver använda hängslen. Nours röda klänning (kan man kalla eländet för känning?) var så vidrigt ful att jag börjar undra om inte det var SVTs mening att väcka känslor och reta upp TV-tittarna? De rumänska tiggarna i Stockholms förorter har stiligare kläder på sig! Ett sista ord om programledarna: i egenskap av producent med en livstidserfarenhet i skapande av artister och kändisar vill jag säga att Nour al Rafai helt saknar talang och hon borde inte få något mer utrymme i massmedia. Hon är helt enkelt för dålig. Det finns många duktiga tjejer som förtjänar det utrymmet för att de är bättre. Om Nour bodde i USA skulle hon redan på måndag behöva börja jobba som servitris istället.

Melodifestivalen är i stort behov av en förändring nu, men detta kommer bara att ske den dagen SVT:s ledning byter ut alla medarbetare och man ska börja med Christer Björkman – för karln har inte tillräcklig självinsikt för att inse att hans tid är över. Någon chef måste bokstavera det för honom, med stora bokstäver. Om han hade varit smart hade han klivit av just efter Loreens seger för då hade han avslutat på toppen. Men rykten går att Björkman saknar ett liv utanför Melodifestivalen och det verkar som om han vill hänga kvar in i det sista till varje pris. Skall detta ske på bekostnaden av TV-tittarna, undrar jag.

Årets manus var katastrofalt, troligen för att Edward af Sillén uteblev i år. Det var han som stått bakom mycket av de bra manusen vi sett de senaste åren. Ett tänkvärt namn som manusförfattare vore kanske Henrik Dorsin. Eller vad sägs om Felix Herngren?

Hur det än blir så hoppas jag att det går bra för Sanna Nielsen. Att det går bra för Ace Wilder är alldeles självklart, och det är någonting som jag vetat sedan hon först framförde sin låt på delfinalen.

Heja Sverige i Köpenhamn! 

Av William Butt 09 mar 2014 16:25