Ace Wilder, skärmdump SVT Play 

Soffliggarna borde få en rotfyllning hos Dr Alban!

Årets tredje delfinal var den hittills mest undermåliga beroende på de urusla programledare, men också på grund av att Dr Albans och Jessica Folkers ”Around the world” inte gick vidare. För en sak är jag ganska övertygad om, paret Nwapa och Folker hade kvällens andra bästa låt efter Ace Wilders ”Busy doin’ nothin’”, och paret ”Jessika-Alban” borde ha gått till finalen. Det spekuleras om att Dr Albans fans har varit lata och tagit för givet att han skulle gå vidare så de har inte brytt sig om att rösta. Men jag tror att det också beror på att i dag är det mest småtjejerna och tonåringarna i som röstar i Melodifestivalen. Småtjejerna har röstat på Oscar Zia och tonåringarna har röstat på Ace Wilder och de som är Cajsa-Stina Åkerströms, Shirley Clamps och Dr Albans fans har latat sig på sofforna och sen när resultatet kommit har de suttit uppe och sagt ”Va-fan är detta för resultat?”.

Oscar Zia är onekligen en mycket duktig artist, men hans låt ”Yes we can” är inte unik. Han gick vidare endast på grund av att han har så många fans som röstade. Segern gjorde honom till en ny Eric Saade eller rättare sagt en ”Robin Stjernberg kopia”. Jag misstänker att Oscar Zia, som jublar i dag på grund av segern, inte riktigt förstår att det bara finns en begränsad marknad för hans typ av tonårspopmusik och den marknaden är redan ganska mättad. Det innebär att en artist som Oscar Zia får räkna med att konkurrera om fansens uppmärksamhet med Robin Stjernberg, Eric Saade, Danny Saucedo och Gud vet hur många fler tonårsidoler. Det hade räckt med en av dessa att ha varit i samma delfinal för att de skulle slå ut varandra. Glassbilen kan inte sälja mer glass om det bara finns en begränsad antal glassköpare i bostadsområdet, så att säga. Men, å andra sidan, vem vet? Kanske Zias stora fankrets röstar honom till en vinnare och vem vet vad det kan leda till? En sak är dock alldeles klar, nämligen att det är yngre och yngre telefonröstare som avgör både Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. Den tredje delfinalens resultat visar detta klart och tydligt, och de sjunkande tevetittarsiffrorna visar också att många av de äldre musikälskarna, som röstade på Charlotte Perelli, Carola och Roger Pontare numera skiter i Melodifestivalen. Men efter att ha sagt allt detta vill jag ändå ge Oscar Zia en dunk i ryggen. Han är, som sagt, onekligen en duktig artist som skulle kunna bli en guldkalv för något skivbolag om bara Robin Stjärnberg, Eric Saade och Danny Saucedo och diverse andra inte fanns.

Outriggers hade en bra låt och därför gick de vidare till Andra Chansen, men också beroende på åldern på fansen som röstade. Men jag beklagar att förutspå att Andra Chansen blir deras sista stund i rampljuset. Varken de, eller låten kan konkurrera mot de övriga låtarna i tävlingen. Samma sak gäller för State of Drama, förutom att de är lite mer kända eftersom de deltog och gjorde bra ifrån sig i fjolårets Melodifestival. Deras ”All we are” är en mycket bra låt som jag personligen gillade, men herregud, jag är en gammal farbror så det återstår att se om någon ger mig medhåll.

Varje vecka kommer någon helt anspråkslös låt och artist eller grupp som inte säger mig någonting. Veckans var EKO med deras bidrag ”Red”. Det enda som var bra med detta bidrag var att den rödhåriga tjejen som sjöng var så himla söt, men dessvärre blev hon mindre söt i mina ögon och öron när hon sjöng falskt.

Cajsa-Stina Åkerström är en mycket duktig artist, som har haft en och annan riktigt bra hit under åren, men hennes bidrag ”En enkel sång” blev dessvärre lite för seriös för teve tittarna. Trots att låten var (enligt min mening) mycket bra, hade Kajsa-Stina knappast någon chans i denna bisarra tävling, vilket får mig att undra varför i h-vete hon överhuvudtaget ställde upp? Jag gissar att hon blev övertalad av ”Christer Björkman den förskräcklige”. Kajsa-Stina är en alldeles för seriös artist för att låta sig sänkas i en tävling där hon tvingas tävla mot rockgrupper och tonårsidoler som till skillnad från henne kan komma att gå upp som solar och ned som pankakor.

I tredje delfinalen gjorde Shirley Clamp kanonbra reklam för Viktväkterna. Visst har hon tappat mycket vikt och såg både vacker och sofistikerad ut? Låten var hyfsad, men inte i samma liga som Bobby Ljunggrens bästa låtar genom åren. Dessutom består Shirleys fans av samma folk som Dr Albans fans – de lata soffliggarna alltså. Därför gick hon, precis som Alban och Jessica inte vidare. Fy på er soffliggare!

Kvällens skräll var utan tvivel Ace Wilder, en vanlig svensk tjej som har det coolaste artistnamn jag hört sedan jag började i den svenska musikbranschen för drygt 30 år sen. Det finns bara en sak om det namnet som är fel, och det kommer Ace Wilder och hennes team att få reda på det i fall hon vinner finalen och går internationellt, och det är att namnet ”Ace” på engelska är ett manligt namn och att en kvinna heter ”Ace” låter lite konstigt (dock acceptabelt) på mitt modersmål, engelska. När jag först hörde namnet Ace Wilder var jag övertygad om att det handlade om en manlig artist och det kommer alla utomlands att tro också. Nåväl manlig eller kvinnlig spelar ingen roll – låten ”Busy doin’ nothin’” var kvällens bästa låt och hela Ace Wilders nummer var klockrent så hon och låten förtjänade att gå till finalen. Jag hoppas bara att folket kring henne förstår att hon kommer att få hård konkurrens av tre andra tjejer, nämligen Ellen Benediktsson, Sanne Nielsen och troligen Linda Bengtzing. En sak är dock jag som gammal musikbranschräv ganska säker på, nämligen att Ace Wilder och hennes låt skulle ha precis lika stor chans i en Eurovision final som Sanne Nielsens bidrag, som alla tror så mycket på.

Jag tänker inte ge onödigt utrymme åt det dumma inslaget i vilket Björn Gustavsson klämde på Nour el Rafais bröst, men jag undrar huruvida saken hade tagits emot av feministerna med samma humor i fall det hade varit den äldre och tjockare Anders Carlsson som hade tagit Nour på tuttarna? Jag tror att vi alla vet svaret. Bottennapp SVT!

Återgående till Dr Alban, så tycker jag att låten ”Around the world” är en riktigt bra dansnummer som, oavsett resultatet i Melodifestivalen, kan komma att bli en radio- och diskohit. På min Facebook sida skrev jag häromdagen att många svenskar inte förstår just vilken stor artist Dr Alban egentligen är i Östeuropa. Trots att hittarna ”It’s My Life” och ”Sing Halleluliah” tillhör, åtminstone för oss västerlänningar, 90-talets glansdagar, så är de och Alban fortfarande mycket populära hos våra grannländer öster om Östersjön. Jag som har jobbat mycket i Baltikum borde veta för ofta när jag säger att jag kommer ifrån Sverige talar folk om Dr Alban istället för ABBA eller Roxette. Om Alban hade gått vidare i kväll och om han skulle representera Sverige i Eurovision hade Sverige kunnat få mängder med röster från Ukraina, Ryssland, Vitryssland, Litauen Lettland och Estland. Det visste nog Christer Björkman ”den förskräcklige” när han bjöd in Dr Alban i tävlingen. Till soffliggarna som svek denna stora artist (och Shirley Clamp och Kajsa Stina Åkerström) vill jag bara säga att ni förtjänar att gå till Dr Alban för en rotfyllning! 

Av William Butt 16 feb 2014 14:05