Livsfarliga könsnormer inom sjukvården

När män ringer sjukvårdsupplysningen ordineras de i högre utsträckning än kvinnor att söka läkare, detta gäller både då de ringer för egen räkning och för sina barns.

Alla som någon gång har ringt sjukvårdsupplysningen vet att de som arbetar där sällan tycker att man borde uppsöka en läkare. De kan hänvisa till smittorisken för andra patienter om du tar sig till sjukhuset eller att dina symptom inte verkar tillräckligt allvarliga för att du ska behöva uppsöka läkare. I en ny studie visas att inte bara dina symptom – utan också ditt kön – påverkar vilken rådgivning du erbjuds.

När män ringer sjukvårdsupplysningen ordineras de i högre utsträckning än kvinnor att söka läkare, detta gäller både då de ringer för egen räkning och för sina barns. Bland de samtal som analyserats har professorn i vårdvetenskap Inger K Holmström inte funnit någon skillnad i hur sjuka de två grupperna var, men noterat en skillnad i hur män och kvinnor beskriver sina symptom – kvinnor beskriver en känsla eller en oro medan männen uttrycker sig mer faktabaserat.

Att kvinnor och män bemöts olika i många sammanhang är en ofta återkommande fråga. Men i centrala institutioner såsom vården är det oerhört viktigt att personalen har kunskap om att olika grupper formulerar sig på olika sätt, men att detta inte betyder att de ska erbjudas olika vårdkvalité. Den aktuella studien visar inte huruvida just rådgivningen påverkat patienternas hälsa. Dock har det i flera andra studier framkommit att avsaknad av genusmedvetenhet påverkar kvinnors hälsa negativt.

Det finns många som skrockar åt genusmedvetenhet och menar att jämställdhetsintegrering, när jämställdheten beaktas i alla beslut och på alla nivåer, är feministiskt dravel. Konservativa debattörer går så långt som att hävda att det är farligt att ifrågasätta könsnormer, KDU:s förre ordförande Aron Modig skrev exempelvis förra sommaren att ”vi unga kristdemokrater vet att kriget mot normer är som att spruta bensin på elden”. De missar att könsnormerna faktiskt är betydligt farligare än feministerna.

Exempelvis framkom nyligen i en studie av försäkringsbolaget Folksam att kvinnor löper dubbelt så stor risk att drabbas av den vanligaste trafikskadan, whiplashskada, som män då whiplashskyddet i bilar ofta är konstruerat för män. Whiplashskyddet i var femte bil har låg eller ingen skyddande effekt alls för kvinnor, medan samma skydd fungerar väl för män. Normen att bilkörning förstås som en manligt kodad syssla utsätter med andra ord kvinnor för allvarlig fara.

För några år sedan blev det stora rubriker när det framkom att kvinnor i mycket högre utsträckning drabbas av kraftiga biverkningar eller till och med dör av mediciner mot hjärt- och kärlsjukdomar. Detta då dessa sjukdomar fortfarande betraktas som en manlig åkomma, trots att de utgör den vanligaste dödsorsaken även hos kvinnor, och medicinerna således testas primärt på män.

Det här är inga nyheter. För snart 20 år sedan konstaterades i en statlig utredning att sjukvård och forskning saknar förmåga att anpassa sig efter kvinnors och mäns specifika behov. Även FN har gjort massiva informationskampanjer för att informera om de betydande skillnader man ser i hur människors kön i alla delar av världen påverkar den vård de får. För ett par år sedan konstaterade vidare exempelvis Kvinnolobbyn att det i Sverige läggs mycket mindre resurser på vård av unga kvinnor än unga män.

Med anledning av resultaten i Holmströms studie kommer telefonsjuksköterskorna i ett antal orter i Sverige nu att utbildas i genuskompetens – det är ett litet, men viktigt steg i rätt riktning. Vården måste genussäkras. Ditt kön ska inte påverka vilken vård du erbjuds.