Bevarade vyer inget hinder för utveckling

Det behövs fler stockholmspolitiker som engagerar sig i stadens arkitektur och dess funktion. Det är anmärkningsvärt få som i det offentliga samtalet tar spjärn för eller emot den expertis som finns på nära håll. Personligt tyckande räcker inte.

Stockholm växer med 30 000 invånare per år. Länets myndigheter förutspår att regionen kan öka med 600 000 människor på trettio år.

För oss som bejakar och slår vakt om Stockholm, Sveriges motor för hållbar tillväxt, måste stadens funktioner, resurser och förvaltning rustas för att ligga i framkant. Det kräver politiskt ledarskap, teknisk kompetens och ekonomisk stimulans som låter sig inspireras av de internationella föredömen som finns för hållbar stadsutveckling. Bland sådana föredömen märks Barcelona, Portland, Bogotá, Seoul och Durban som Global Utmaning lyfter fram vid en konferens nästa månad.

För Stockholm, som för alla små och stora städer i världen, är stadsarkitektur en viktig estetisk och funktionell faktor som våra valda politiker måste förhålla sig i sitt uppdrag att utveckla staden.

Stockholm är nu inne i en vittgående omdaningsprocess som stundtals ger obehagliga associationer till rivningsvågen under 1950- och 60-talen. Stockholm har lyckligtvis många aktörer som värnar om stadens estetiska och mjuka värden. Dessa kan än mer tjäna som nyttiga regulatorer för att analyser, allmänintresset och konsekvensanalyser ska få tillräckligt genomslag i stadens nödvändiga och välkomna omdaning.

Det är dock anmärkningsvärt hur sparsamt stadens politiker i det offentliga samtalet tar spjärn för eller emot den expertis som finns på nära håll. Deras personliga tyckanden för stunden är inte tillräckligt. Expertis finns på nära håll.

Exempelvis Stadsmuseets tre klassificeringar, blå, grön och gul, borde nyttjas som den vägledning den är för politiker och den intresserade allmänheten när konkreta bebyggelsefrågor diskuteras i tidiga skeden. Det handlar ju om mer än ett fackorgans hemsnickare hinder.

Det vore också önskvärt med mer av politiskt offentliga meningsutbyten med anledning av Skönhetsrådets bedömningar och diskussionsinlägg. Rådets (egentligen Rådet till skydd för Stockholms skönhet) tyngd ligger i dess kompetens. Där finns två arkitekter som representerar Sveriges Arkitekter och Statens Fastighetsverk, två natursakkunniga som representerar Vetenskapsakademiens miljökommitté respektive Svenska Naturskyddsföreningen, två konstnärer som utses av Konstakademien, två kulturhistoriker från Vitterhetsakademien och samfundet S:t Erik.

Som stockholmarelekman vill jag särskilt slå vakt om stadens strandlinjer, öppna vatten och stadens siluett så som den kan ses och upplevas från några vikta kommunikations- och besökspunkter. Jag tänker på den framtida Slussen sedd från Munkbron och Södermalmstorg. Jag vill uppmärksamma på Gamla stan sedd från Västerbron, Blasieholmen, Djurgården, och Fjällgatan. Jag vill påminna om Hötorgsskraporna från sedda från Sergels Torg. Slutligen vill jag att vi i möjligaste mån bevarar vyerna över Stadshuset från de plater i stan där Ragnar Östbergs verk ännu kan ses i sin helhet.

Att vårda och bevara dessa nationellt välbekanta och internationellt uppskattade vyer står inte i något som helst motsatsförhållande till god förvaltning och hållbar ny- och tillbyggnad i Stockholm. Tvärtom.