Folk och Försvar har nu avslutats för i år. Några få dagar i januari är därmed den enda gång under året som gammelpartierna låtsas bry sig om försvaret, därefter är det tyst i ett år och sedan börjar cirkusen igen. Som vanligt präglas Folk och Försvar av populistiska utspel utan någon trovärdighet från de sju gammelpartierna i riksdagen.
Godast kålsupare är sannolikt moderaterna, med tanke på att partiets sympatisörer fortfarande förleds att tro att försvaret spelar roll för Fredrik Reinfeldt med kumpaner. Det gör det inte. Moderaterna har under sin tid i regering avskaffat värnplikten med minsta möjliga riksdagsmajoritet. I Österrike hade moderaternas samarbetsparti ÖVP samma funderingar, men där krävde grundlagen en folkomröstning för ett beslut av sådan dignitet. Folket fick rösta och det visade sig finnas en stark majoritet för värnpliktens bevarande. Jag kan bara beklaga att det svenska folket inte fick den möjligheten.
Nu måste moderaternas försvarspopulism få ett slut. Vi har under den gångna veckan kunnat läsa spaltmeter om hur de ”vill satsa på svenskt försvar”. Det är klart att vem som helst kan vilja saker i teorin. Men vill de det i praktiken? Varför satsas det i så fall inget? Sanningen är att det inte finns några utökade satsningar på svenskt försvar i regeringens budgetproposition.
Varför är det så? Ja, i slutändan så har vi ju att förhålla oss till den där lilla detaljen att en återupprustning av det svenska försvaret faktiskt kostar – mycket. Och sanningen är att Moderaterna inte vill satsa på det svenska försvaret. De har inte råd. Det finns inte på kartan att nuvarande regering, eller för den delen en socialdemokratiskt styrd regering, kommer att rusta upp försvaret. Den som tror det måste ha levt under en sten sedan kalla krigets dagar med tanke på att dessa partiers försvarspolitiska facit de senaste 25 åren är nedskärningar och vanskötsel.
Moderaterna måste bli tydliga. De vill inte satsa på försvaret, de vill inte återinföra värnplikten, de vill inte återupprätta nedlagda regementen - de saknar visioner för ett försvar värt namnet!
När värnplikten slopades var IO14 regeringens livboj. 2014 skulle vi ha det nya insatsförsvaret redo och kritikerna till projektet skulle motbevisas. Så var det tänkt. Idag symboliserar IO14 i stället det största försvarspolitiska misslyckandet i modern tid. IO14 beräknas nu vara på plats tidigast 2023, om någonsin. Och det är alltså först då vi har det ökända ”enveckasförsvaret” på plats – idag är vi långt ifrån det. Om allt går enligt plan (vilket nog många tvivlar på) kommer vi således om nästan 10 år kunna försvara småbitar av Sverige under mycket kort tid mot angripare i en enda riktning.
Vad är det egentligen för vision? Vilken regering med ett uns av värdighet kan stå för den försvarspolitiken? Situationen i dagsläget är värre än gemene man befarat; vi kan inte mobilisera en enda brigad och det råder akut brist på personal och materiel.
Varför inte vara ärliga och kommunicera detta till väljarna?
Ställ det mot Sverigedemokraternas alternativ: allmän värnplikt, kraftig upprustning, högre nationell prioritering och större satsningar på svensk försvarsindustri.
All politik handlar om prioriteringar!
Av Gustav Kasselstrand 15 jan 2014 08:16 |
Författare:
Gustav Kasselstrand
Publicerad: 15 jan 2014 08:16
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå