Foto: Flickr/Pelle Sten (CC 2.0) 

Jag älskar Stockholms Lokaltrafik!

Är det ett ålderstecken? Jag är tillfreds med välfärdsorganen. Sjukvården i Stockholm, SVT, Sveriges Radio. Förskolornas verksamhet och jag beundrar också de många lärare som kämpar för att barnen ska lära sig för livet.  Inte minst gillar jag lokaltrafiken i Stockholm, SL. Läser man insändarna så skulle man kunna tro att alla är missnöjda med den. Men har man någon gång fått insyn i hur det är att organisera trafik så kan i varje fall jag inte undgå att berömma hur bra det ändå fungerar. De ser till att 70 000 månniskor kommer till jobbet varje dag. Ansvarar för sjukresor och färdtjänst med mera.

Förarna har delade tider. Jag kommer fem minuter före avgång och bussen är tom. Ett par minuter före avgång dyker en förare upp, låser upp och sedan går bussen på utsatt tid. Det måste innebära att man har ansvarsfull och lojal personal. Jag undrar hur många olika länder som är representerade bland SL:s personal. Förekommer kulturkrockar? Vi passagerare märker i alla fall inget.

Att styra en så stor trafikapparat måste innebära många besvärligheter. Chaufförerna åker varje dag i den värsta trafiken. Krockar och konflikter ska redas ut, nytt folk ska kallas in men hjulen måste rulla större delen av dygnet. Transportsektorn brukar ha aktiva fack både officiella och frifräsare. Ändå brukar man till slut komma överens.

Allmänheten har svårt med förändringar även om de är rationella. Att man genom en korttryckning passerar en spärr eller en förare måste vara det enda rätta i stället för att personal ska stämpla en remsa för varje passagerare. Sedan måste naturligtvis förändringar utprovas noga och förbättringar ske snabbt. Jag börjar känna av vissa begränsningar. Ser allt sämre och ibland blir det dags för ett sjukhusbesök. Men jag känner mig trygg med välfärden i Sverige och Stockholm.

Får man en gång om året framföra det en dag när man är fullständigt nykter och klok. God jul och Gott nytt år!

Av Sten O. Andersson 20 dec 2013 00:19