Youtube print screen: Obama och teckenspråkstolken 

Teckentolkskandalen vid Mandelas minnesstund, egentligen inte så rolig

Vissa nyheter tar man inte riktigt lika mycket på allvar som andra nyheter. Och vissa språk verkar vara roligare än andra. Teckenspråk slutar tydligen aldrig att locka människor som själva inte kan det till goda skratt. Få kan väl ha missat skandalen vid Nelson Mandelas minneshögtid, att tolken som förväntades tolka högtiden till teckenspråk av någon anledning inte kunde utföra sitt uppdrag. Han stod på scenen under hela ceremonin producerade obegripliga tecken som inte hade något med talen att göra.

Hur mannen hamnat där i egenskap av teckenspråkstolk, bredvid bland andra Obama, i världens blickfång, är oklart. Men döva och teckenspråkstolkar i Sydafrika och även i övriga världen har självklart reagerat med ilska och besvikelse. Här i Sverige har nyheten dykt upp i media och på sociala medier. Hur bemöter vi då en sådan nyhet här? Mycket olika. En del är upprörda och kränkta. Och en del tycker det är ett storartat skämt.

Det verkar mer vara en regel än ett undantag att om någon grupp protesterar mot en kränkning, så dyker det upp inlägg från personer som inte alls tillhör den gruppen i stil med "det där är inget att vara kränkt över, ni överdriver och saknar humor." Det är ett argument som feminister och antirasister snarast per automatik bemöts av. Så också nu. Man tycker det här är så otroligt roligt! Det ser roligt ut! Som taget ur en film, årets bästa, som en Monty Python- sketch och de som inte förstår det, de är lättkränkta så klart. De skämtsamma tweetsen haglar. En reporter uppger för radio att hon själv "fnissade lite" när hon hörde nyheten.

Då kan det vara läge att stanna upp och fundera över vad det innebär att det är just teckenspråk det handlar om. Man kan argumentera för att det skulle vara ett roligt skämt vilket språk mannen än utgett sig för att kunna; låtsasfranska kanske, eller skoltyska uppiffat med egna kreativa utsmyckningar. Men det är inte samma sak.

Som teckenspråkstolk ser jag ofta en stor okunskap hos hörande när det gäller teckenspråk. Man kanske inte förstår att det man ser som roliga grimaser är en del av språket. Man frågar saker som vilka "riktiga språk" tolken kan. Man förutsätter att tolken hittar på egna tecken i stunden. Man tycker det är lämpligt att dra det där roliga skämtet med "djävla kanindjävel". Det är ett effektivt sätt att förminska teckenspråkets betydelse och tolkens professionalitet. Om majoriteten i sin okunskap gör sig lustig över teckenspråk, så kommer det att påverka unga döva och hörselskadade som kämpar med sin språkliga identitet. Det säger jag inte för att jag saknar humor, utan för att jag har sett det hända.

De flesta hörande har det gemensamt att vi aldrig behövt kämpa för att få rätten till vårt eget språk. Vi har en skola som grundar sig på vårt språk, vi får tillgång till samhällsinformation och kultur på vårt modersmål och vi är aldrig beroende av en tredje part för att kommunicera med myndigheter. Vi kan ta för givet att alla i vår familj talar samma språk som vi och vi kommer aldrig att sitta på en släktmiddag och undra vad alla andra pratar om.

Som döv ser din vardag annorlunda ut. I Sverige, där vi internationellt sett har kommit långt i kampen för dövas rättigheter finns en mängd brister när det gäller tillgänglighet för döva. Att just den här tolken, som helt uppenbart saknar kompetens, fick uppdraget att tolka minneshögtiden, en historisk händelse, trots döva även tidigare har protesterat mot hans insatser säger en del om situationen i Sydafrika.

Det var en enormt viktig symbolhandling att erbjuda tolkning av Mandelas minneshögtid, det skickade en signal till tolkanvändare världen över. Alla, oavsett språk, har samma rätt att engagera sig i sin omvärld och vara en del av vårt samhälle.

I skenet av detta är den påstådda tolkens gärning en allvarlig kränkning. Och det kan inte göras ogjort.

Varsågod och fortsätt skratta åt det. Om det fortfarande är så roligt.
 

Av Tove Lingärde 18 dec 2013 11:19