Har af Donner kostat välgörenheten 225 miljoner?

Tankar efter att ha sänt en femhundring till pg 90-1950-6. Jag bröt visst ovanan, den att inte bry sig.

Sitter väl här och pöser över min enastående godhet. Denna osjälviskhet, denna empati, denna hjälpande hand i nöden.

Nåja, egentligen är det min första gåva på många år av eget beslut till hjälporganisationer. Jag orkade inte med bilderna från Filippinerna. Tanken på att se sitt hem i små, små flisor, och i högarna efter flodvågen ligger döda, skadade och en och annan knappt levande. Det blev betalorder via Nordea på en slant till Radiohjälpen. Jag vet ju att halva summan försvinner i "administration" på vägen, men några kronor till ett paket spik och några smörgåsar ska väl ändå kunna ta sig fram genom bråten.

Det var väl en fem, sex år sedan Röda Korset och Cancerfonden överraskade sin egen förgrundsfigur, herr Johan af Donner, med fingrarna i syltburken. Han hade lagt vantarna på nära tio ihoptiggda miljoner från insamlingsbössor över hela landet. Vardagsmänniskor av alla sorter hade i åratal skramlat med bössorna till förmån för familjen af Donners välfärd. Nyheten var stor och mediernas skandalfrosseri blev långvarigt och var för en gångs skull begriplig.

Vad har denna varelse kostat välgörenhetssverige, exempelvis fem år därefter? Om en enda procent av svenskarna har påverkats av af Donner-skandalen och låtit bli att skänka sina vanliga 500 kronor per år, då har godheten förlorat 225 miljoner kronor under dessa fem år! Och det kan ta ännu längre tid att bygga upp allmänhetens förtroende än så.

Japan, Thailand, Tjernobyl, Syrien, Egypten... Särskilt rika är vi väl inte, vi svenskar, men våra ärade folkvalda agerar som vanligt som om dom hittat sagans guldbyxor. Svensken ställer alltid upp för att åtgärda det som en brutal natur ställt till i vår värld. Ofta har en hord brutala, lobotomerade "soldater", en s.k. armé, ställt till eländet, klampande i takt i en riktning som ingen kan förutse. I jakt på en fiende ingen kunnat ana.

Tankar efter att ha sänt en femhundring till pg 90-1950-6. Jag bröt visst ovanan, den att inte bry sig.

Lennart Lundwall 16 dec 2013 23:18