Fariséer i vår tid

De var Jesu motståndare, fariséerna. De satte lagen framför livet, menade att först måste lagen åtlydas, sen kunde livet börja. Fariséer har gått till historien som självtillräckliga, dömande och fördömande. De iakttog fastan, åt kosher, bad böner. De sägs också  ha velat bli uppmärksammade fastande och bedjande och sägs ha föraktat dem som inte levde lika politiskt korrekt som de. Fariséer satte villkor för sin existens, först måste Torahns krav uppfyllas, därefter kunde livet börja.
Fariséer står för en mänsklig arketyp. Vi har alla en farisé inom oss. Vi tror att vi kan börja existera, att livet förverkligas, om vissa villkor uppfylls. Om vi bantar ner oss, om vi träffar den rätte, om vi blir förmögna, utbildar oss, om vi får jobb, om vi blir kändisar, om vi reser hit eller dit, om vi skaffar ett eller annat. Hela vår kultur är inrättad efter denna strävan; att kvalificera sig för att ha rätten att leva. Få kärlek, bli erkänd.

Och tills dess är livet, ett träningsläger, en transportsträcka. ett nödvändigt måste. När man nått målet, börjar det - livet. I sin kamp för att uppnå lagens villkor, den politiska korrekthetens krav, för rättigheten att existera i frihet, joggar man, man går på gym, man prövar olika dieter, man strävar, sliter, utbildar sig, kämpar.

Men man lever inte. Man älskar inte, njuter inte av naturen, njuter inte av maten, ser inte landskapets skönhet, förnimmer inte, känner inte, gläds inte. Inte särskilt mycket i alla fall. Glädje och kärlek kommer när man gjort karriär, när man har en position, när man är rik och berömd. Först måste revolutionen komma, tillväxtraseriet försvinna, klimathotet avvärjas. Sen kan man börja leva.

De har fel som tror att essensen föregår existensen. Man föds med rätten till existens. Människor såväl som som tigrar, myror, fåglar och liljor. Man föds med rätten att kämpa för sitt liv, sin överlevnad. Och denna existens är inte villkorad, behöver inte berättigas.

Men vi lever i en kultur, i en gemenskap. I Palestina, på Jesu tid, var fariséer de som gav gemenskapens normer. I vår tid är det joggare, kändisar, debattörer som ger  ideal för den samhälleliga ortodoxin, även om de saknar inre övertygelse. Men Jesus, som var en stor bekämpare av det fariséiska, menade att man skulle kolla fåglarna, att man skulle se på liljorna som trots att de varken sådde eller skördade ändå var klädda i större prakt än kung Salomo.

Av Jan Wiberg 04 dec 2013 16:21