Väljarna vill inte ha blockpolitik i valrörelsen

Många väljare ratar sedan länge blockpolitiken. Nu bekräftas att en majoritet av väljarna (Ipsos nov 2013) inte vill vara hänvisade till färdiggjutna blockalternativ i valet 2014. Bland Alliansväljarna är det färre, 43%, medan det bland de röd-gröna är en majoritet som vill slippa blockalternativen på valdagen. Det betyder inte att den traditionella blocktillhörigheten – på båda sidor – kommer att sakna betydelse i regeringsförhandlingarna dagarna efter valet. Att luckra upp blockpositionerna före valet är inte att avsäga sig ideologiskt och strategiskt motiverade konstellationer efter valet.

Politikens förfalckning
Stefan Löfvens blocköverskridande trevare och Fredrik Reinfeldts blockkonservativa hållning är uppenbarligen en del i Socialdemokraternas och Moderatens (o)uttalade strategi att överlappa varandras sakpolitisk. Enligt deras analys är det mittenväljarna som avgör. Och mittenväljare ska inte utmanas med ideologiskt särskiljande frågor, tycks de mena. Professorerna i statsvetenskap Ulf Bjereld och Marie Demker drar en viktig och oroande slutsats av detta. De skriver: ”När partierna i stället för att ta sig an de centrala konfliktlinjerna i samhället vill profilera sig med trovärdighet och förvaltarskap så främjar de ideologier som förnekar förekomsten av grundläggande intressebaserade skiljelinjer i samhället över huvud taget.” (DN 30 nov). Att väljarna inte vill ha blockpolitik före valet står i bjärt kontrast inte bara till partiledarnas agerande. Flera tunga samhällsdebattörer går längre och förordar en blocköverskridande stor (s)+(m)-koalition av tysk modell som uttalat mål redan före valet. Senaste aktörerna på den scenen är tidigare Bo Lundgren (Aftonbladet 18/11) och historikern Gunnar Wetterberg (Expressen 13/11). De anser att de långsiktiga och strategiska beslut vi står inför kräver breda uppgörelser, de pekar på socialpolitik, infrastruktur, integration, skatter och energipolitik. De föresvävande fördelarna till trots ska vi undvika en tillfällig koalition. Sverige befinner sig inte i ett krisläge som motiverar en tillfällig storkoalition med drag av samlingsregering. En före valet 2014 utmejslad (s)+(m)-koalition gör politiken än mer likriktad. Politiken förflackas när den fjärmas från de vardagsproblem som vi alla mer eller mindre brottas med.

Politiskt nytänkande
Nu är det dags för Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt och övriga att släppa fram nytänkande och bryta blockpolitikens hämsko. Vi ska nu slita av oss den ideologiska tvångströja som den allenarådande frågan om sänkt, bibehållet eller höjt skattetryck utgör. Skattepolitik kan inte vara politikens enskilt högsta mål. Beskattningens utformning är i allt väsentligt medlet för att nå de politiska målen inklusive adekvata skatter som främjar uthållig tillväxt. Partierna har också ett särskilt ansvar för att engagera de unga väljarna. Forskningen visar att av de många av ungdomar som inte är med i något politiskt ungdomsförbund är lika positiva till politik som de ungdomar som redan är partiaktiva. Gruppen utanför ungdomsförbunden är för alla partier latenta väljare. Enligt forskningen följer de nyheterna i samma utsträckning som ungdomsförbundens medlemmar. En av förklaringarna till att dessa ungdomsväljare inte nalkas partierna är att partierna blir allt mer lika varandra när de ideologiska klyftorna minskar.

Alliansen har blivit en hämsko
De något äldre väljarna har erfarenheter av lång socialdemokratisk dominans i svensk politik. Det fanns en tid när borgerliga regeringar inte kunde blev omvalda. Brottet med den långa socialdemokratiska dominansen genom omvalet av Alliansen 2010 var därför en sund injektion i svensk politik. Alliansens politik resulterade i restauration och nydaning av såväl svensk ekonomisk politik som välfärdsstatens funktioner. För det fick fp, c och kd betala priset med fallande opinionssiffror. Det var det värt. Men Löfven/Reinfeldt-strategiska mittenpositionering med likartat skattetryck – och allt annat lika? – driver inte längre utvecklingen framåt.

Låt väljarna prioritera prioriteringarna
Kristdemokrater håller ord. Kd ska fullfölja sitt åtagande inom Alliansen fram till valet 2014. Under valrörelsen kommer Kd att lyfta värdeorienterade med konkreta reformförslag inom främst familj och barns och ungas uppväxtvillkor. Jag kommer att verka för att kd utifrån valresultatet gör avtryck i kommande regeringsförhandlingar utan att hämmas av Alliansdikterade strategidokument. Min utgångspunkt är att respektera väljarnas önskan att slippa rösta på ett färdiggjutet blockalternativ. Jag vill också ha en borgerligt omvald regering efter valet 2014 - men inte till priset av en utslätad mittenpolitik som lämnar samhällets mest utsatta och sköra människor och alla väljare i sticket.

Av Ulf Lönnberg 01 dec 2013 23:14