sourze.se

Nollbarnspolitik i Sverige?

Det där med skrikiga ungar har nu i höst blivit aktuellt genom en bok, "Ingens mamma. Tolv kvinnor om barnfrihet”. Det är framför allt mammarollen som de protesterar mot, den är enligt skribenterna i de flesta fall helt vidrig.

Det finns knappast något mer lustfyllt än att åka tåg och se landskapet komma och försvinna genom fönstret, det vill säga förutsatt att det tyst och rofyllt i kupén. Men det kan hastigt förändras om det dyker upp en familj som har med sig en skrikig unge som gapar hela tiden. Då är tillvaron inte den bästa av världar. Den här erfarenheten har förstås alla gjort. Det där med skrikiga ungar har nu i höst blivit aktuellt genom en bok, "Ingens mamma. Tolv kvinnor om barnfrihet”. Det är framför allt mammarollen som de protesterar mot, den är enligt skribenterna i de flesta fall helt vidrig.

Skrikiga ungar är ett otyg som fordrar radikala motåtgärder. Det är därför upp till vår handlingskraftiga regering att göra nåt. Precis som man drar in arbetslöshetsunderstödet till alla arbetsskygga individer som vägrar följa arbetslinjen, så borde man dra in barnbidraget till de föräldrar med dessa skrikiga ungdjävlar (som Aase Berg så träffande kallar dom i sin recension av boken) som så högljutt protesterar mot de rådande samhällsförhållandena, som protesterar mot kaoset inom utbildningsväsendet och framför allt mot oredan inom järnvägarna. Indraget barnbidrag tror jag skulle få tyst på dom. Nån djävla ordning måste det vara här i landet. Men precis som det är med alla missförhållanden i samhället så är det även i det här fallet männens fel. Om de verkligen lät kvinnorna vara i fred så skulle dessa kunna leva som fria själar och slippa den hemska mammarollen. Och männen skulle kunna leva sitt ohormoniska liv utan att bekymra sig om människans framtid.

I Kina har man ju som bekant länge med framgång drivit ettbarnspolitiken. Sverige borde bli ännu radikalare. Vi skulle med all säkerhet kunna driva en nollbarnspolitik. Då skulle vi alla i lugn och ro kunna fördjupa oss i höga tankar om livets verkliga mening. Om nu inte regeringens åtgärder hjälper så får man väl försöka förbjuda barn under 10 år. Vilken lättnad skulle det inte bli för oss tågresenärer. Själv har jag begåvats med två ungar. De är hur trevliga som helst och inte det minsta skrikiga. De har bägge fyllt 40 år.


Om författaren

Författare:
Lennart Karlsson

Om artikeln

Publicerad: 26 nov 2013 22:32

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: