Joyce Carol Oates borde slimma sina romaner

Joyce Carol Oates har gett ut ännu en bok, De dömda, en tegelsten på 790 sidor. Och man börjar genast undra om hon inte gått väl långt i sitt skrivande. Får hon aldrig nog? Och vem orkar längre vara medagerande i hennes berättelser om människors olyckor och tillkortakommanden? Inte jag i alla fall. Och vad bryr jag mig om Woodrow Wilsons drogproblem. Inte ett skvatt. Jag har slutat läsa romaner. Världen är fullbokad av romaner där ordmassorna väller fram som syndafloder. Och skulle man sätta sig ner och sträckläsa Carol Oates´ alla böcker så skulle resultatet troligen bara bli hemorrojder. Och det är ju knappast nån större njutning. I varje fall inte jämförbar med kärlek som nån har skrivit.

Man kan fråga sig vilka det är som läser Joyce Carol Oates. Troligen bara de som har gott om tid, garanterat inte de som har problem med livspusslet. Nej det är nog mest kvinnliga pensionärsmänniskor. Inte den manliga avarten, för de är snart utdöda, åtminstone här i kommunen, enligt vad som berättas på stan. De har blivit knäckta av det här slit och släpsamhället.

Det finns ett ord som inte har nått in i författarvärlden, och det är ordet slimma. Det ordet har länge varit populärt inom affärsvärlden där man hela tiden försöker slimma sina organisationer och bli mer effektiv. Men inte bland författarna. Där är det fritt fram att bre ut sig . Det är inte min stil. Så för att föregå med gott exempel så funderar jag själv på att skriva en roman. Den ska vara på en sida. Jag har ju alltid förespråkat att en text inte ska vara längre än att man kan läsa den på 8 andetag. Min roman ska bli så drabbande och med sån sprängkraft att man glömmer bort att andas. Jag ska börja skriva på den nästa vecka.

Carol Oates har hållit på med sitt skrivande i 50 år. Är det inte dags att sluta nu? Inte blir det nåt Nobelpris i alla fall. Kanske har hon blivit lite gaggig och tappat proportionerna här i livet? Men hon kan ju alltid skylla på att hon blivit så gammal. Jag däremot känner mig i mycket fin form och inte det minsta gaggig. Men så är jag mycket yngre än Joyce Carol Oates. 3 veckor. 

Av Lennart Karlsson 19 nov 2013 15:36