Aggressivitet i trafiken

Själv roar jag mig, när hjärtat återvänt från halsgropen, med funderingar över behovet av yllemössa i en modern bil. Det tar kanske fem-sex minuter att få upp värmen. Det betyder +25 under taket, alltså där yllemössan sitter. Kanske en idé om varför folk börjat köra så aggressivt: Hjärnan är överhettad.

Man bör kanske väga in siffrorna som gäller skadade och döda på våra vägar i dettta resonemang.

För två år sedan dödades färre än 400 personer för första gången sedan 1940-talet, och 2009 var antalet 355. Räknat i relation till antalet bilar var risken att dödas i trafiken 20 gånger större på 1950-talet än den är i dag.

Kan siffrorna bidra till att somliga kör som om de vore odödliga? Tanken man får när man bevittnar somliga medtrafikanters beteende är väl att de flesta av dessa förare knappt kan vara läskunniga. Och alltså står främmande inför denna statistik.

Trafiksäkerhet har givetvis med vägens beskaffenhet att göra. Jag är lite oroad över dom nya fartgränserna. 50 bytt mot 40, 70 bytt mot 60 och de flesta av våra gamla trivsamma 90-vägar är numera skyltade med 80 som maxfart. Jag kan förstå 40 och 60. Statistiken säger att här sparas tiotals liv varje år. Men den som kört samma 90-väg i många år blir omedelbart en fartsyndare när 80 plötsligt gäller. Eller så anpassar sig trafikanten, somnar och omkommer av ren leda.

Kan man möjligen skylla den ökande aggressiviteten i trafiken på alla hårdare regleringar? Eller har vi flera fordon på vägarna än det egentligen finns plats för?

Kanske miljöpartisterna har rätt när dom vill ersätta Förbifart Stockholm med en cykelväg? Dom kanske har glömt vår halvårslånga vinter. Tja, man kan inte begära allt av politiker. 

Av Lennart Lundwall 01 nov 2013 22:57