Fotograf: HoldOffHunger@flickr 

Karriärsfeministen: Kvinnornas Talesman

Jag förespråkar feminism; en brett definierad form av feminism. En feminism utan adjektiv, för att låna ett begrepp från det anarkistiska idéarvet. Det leder till kritik av könsnormer och det leder oundvikligen till att man ser att könsroller inte är skrivna i sten. Man leds till att dissekera dem; dissektion leder till klarhet, men inte till nya rigida normer. Man bryter ned illegitima maktstrukturer och jobbar för jämställdhet. För att se problemet mer klart utan att se det i absoluta termer.

Feminism leder till att man faktiskt pratar om dessa frågor; det är positivt.

Men karriärsfeministen är en hårdbarkad idealist, hen tror helhjärtat på det hen gör och hen har svårt att se att kritik skulle kunna vara något annat än en attack mot hens idévärld.
Det som kan tydas som sexistiskt är oförlåtligt oavsett omständigheterna; inget psykiskt handikapp, ingen typ av ironi eller humor, ingen typ av misstag kan förlåta kvinnohatet. Nyanser finns inte. Frihet att tala och tänka är hat, såvida det inte gäller en själv. Ens eget hat är grundat på kärlek. Ens egna ord är överlägsna för att man är offret. Som offer är man överlägsen i en inkompetent och oförstående värld.

Det är just där den fascistiska tendensen, att på samma gång man är offer, även lyckas vara överlägsen, skiner igenom. Man själv genomskådar världen. Men världen kan inte genomskåda dig. Den feministiska analysen har slutat vara ett verktyg, något som hjälper dig att lägga ihop pusselbitarna, och är istället hela bilden. Könsförtrycket är inte längre en vidrig företeelse i en bristfälligt värld. Könsförtrycket är det som formar hela samhället. Könsförtrycket är på samma gång som det är avskyvärt ett perfekt enhetligt system. Och karriärsfeministen är emot det.

Att ständigt argumentera och ständigt underifrån bekräftar systemet; man blir offret och hjälten. Man ställer enorma krav på samhället men avsäger sig sina egna. Jag ser dock inte blinda idealisters rätt att trampa på folk som mer vackert än korrupta makthavares. De mest könsmaktsmedvetna personerna som vill leda oss in i ett tusenårigt rike av sublim jämställdhet. Personer som ser sig vara de förtrycka kvinnornas automatiskt tillträdda förtrupp.

På något sätt har karriärsfeministen internaliserat varenda härskarteknik och använder nu dem själv. På något sätt har man lyckats bli kvinnornas talesman.

"He who fights with monsters should look to it that he himself does not become a monster. And when you gaze long into an abyss the abyss also gazes into you."

- Friedrich Nietzsche

Av Johan T-Katiska 28 okt 2013 07:41