Ättestupan – en seglivad och hotfull myt

Vi håller inte längre för troligt att ättestupor funnits eller använts. Det är helt enkelt en seglivad myt. Men i överförd bemärkelse föder politisk passivitet och människors upplevda missförhållanden inom äldreomsorgen en berättigad oro för att inte kunna få det omhändertagande som behövs som allra mest på ålderns höst.

Den 1 oktober 2012 var de cirka 86 800 personer i åldern 65 år eller äldre som bodde permanent i särskilda boendeformer. Detta motsvarar cirka fem procent av befolkningen i den åldersgruppen.

Att äldreboenden fungerar bra för de allra flesta ger inte politiker rätt att mörka eller skjuta ifrån sig eget politiska ansvar när missförhållanden uppdagas eller regelverken tvingar fram dåliga beslut.

Situationen för Melker Nordgren, 99 år, i Heby upprör många. Han har svårt att gå, han har ramlat svårt två gånger och på grund av det legat på sjukhus tre veckor. Men kommunen ordnar bara med en toaletthink i vardagsrummet. Hans familj har överklagat beslutet två gånger och fått avslag båda gångerna.
Kommuntjänstemännen har tolkat reglerna rätt, ändå blir det fel. Rättsstaten kräver självklart att alla följer gällande regler. Melker har dessvärre många olycksbröder och –systrar runt om i landet.

Politiker som tycker att reglerna är dåliga måste sätta ned foten. Det handlar om vägvalet att försvara nuvarande ordning eller på olika sätt verkar för goda reformer här och nu.

I Ängelholm föreslår en ledande kommunpolitiker att den som vill och som fyllt 90 år ska få plats på äldreboende utan biståndsbeslut. Det kan i Ängelholm komma att handla om cirka tio personer. Även i Stockholm har en ledande politiker drivit samma fråga. Vi väntar ännu på beslut.

Äldreboende utan biståndsbeslut för viss åldersgrupp skulle bespara kommunerna svåra biståndsbedömningar och berörda åldringar skulle slippa ansträngande och uppslitande överklaganden.

Det är inte självklart att generösare bedömningar i alla lägen kräver en lagändring. Kammarrätten hänvisar i ett fall om en 91-åring till en prejudicerande dom från 2007, som säger att en kombination av hög ålder, viss fysisk svaghet och känsla av otrygghet kan göra att hemtjänst inte räcker för att skapa en skälig levnadsnivå. Inte minst upplevelsen av otrygghet gör att 91-åringen ska erbjudas plats i ett boende enligt kammarrätten.

Men frågan om att skärpa socialtjänstlagens krav från rätten till ”skäliga levnadsvillkor” till ”goda levnadsvillkor” som gäller i LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) bör prövas.

Kommunernas biståndsbeslut genererar insatser för de äldre in natura. Det påminner till viss del om gamla tiders tilldelning av fattigvård. De äldres och deras anhörigas inflytande skulle öka om kommunerna istället tvingades att införa en äldrepeng som motsvarar omsorgsbehovet. Att använda en äldrepeng som hel- eller delbetalning för vård och omsorg skulle stärka den äldres position gentemot kommunen vid nyttjande av hemtjänst och äldreboende. Äldrepengen skulle också underlätta för äldre som vill ha äldreboende närmare barn och barnbarn.

Äldreomsorgen behöver ett nytt finansieringssystem. Ett alternativ kan vara en nationell obligatorisk äldreförsäkring. Den skulle betalas av alla som de andra socialförsäkringarna och skulle skapa långsiktigt öronmärkta pengar till äldreomsorgen över tid.

Inför valet 2014 måste äldrefrågorna upp på agendan. Tiden är inne för en i grunden reformerad, generösare och kvalitetssäkrad äldreomsorg. Det kommer att kräva politiskt mod för att redovisa de ökande kostnaderna. Det handlar om ett nödvändigt, svårt och genomgripande utvecklingsarbete. Men de faktaunderlag och de analyser som expertis och vetenskap redan presenterat räcker ett gott stycke på vägen för att utforma strategier som tryggar äldre generationers välfärd och berättigade grundtrygghet över tid.

Vi vet:
-att den svenska ålderspyramiden förändras snabbt. Fram till 2030 kommer antalet pensionärer att öka med nästan 900 000. Åldersgruppen 80+ kommer att öka med 85% till nära 800 000 personer.

-att vi får brist på arbetskraft för välfärdssektorn. I Norrlands inlandskommuner går det bara att fylla hälften av pensionsavgångarna i vården även om alla unga skulle välja de yrkena och stanna i kommunen. I hela landet kommer det att saknas 130 000 vårdutbildade 2030.

-att en värdig ålderdom inklusive en personlig ekonomi som klarar egen betalning för olika tjänster kräver bättre inkomster än vad dagens pensionssystem kommer att leverera. Idag har 42% av pensionärerna bara garantipension. För en rimlig inkomst under ålderdomen måste den samhälleliga pensionen kompletteras med eget sparande.

-att många av dagens politiker blundar för dessa väl kända fakta. Höjd pensionsålder och tidigare inträde på arbetsmarknaden är de enda förslag som hittills lämnats från politiskt håll men det finns många som inte orkar. Problemen skulle minska om det egna sparandet ökar för att klara levnadskostnader och förväntade ökade avgifter för vård och service.

Dags för aktion i de viktiga och svåra äldrefrågorna inför valet 2014. Som jag ser det, kan vi inte längre skjuta konsekvenserna av gårdagens politiska underlåtenhetssynder framför oss. Handsken är kastad.

Ulf Lönnberg 09 okt 2013 09:32