Pressbild Brombergs Förlag 

Strömlinjeformerna och Hanne Kjöller

Hanne Kjöller. Finns det någon kritik som inte redan lyfts om henne? Antagligen inte.

Personligen skulle jag inte placera mig själv på samma politiska planhalva som hon, men i hennes roll som opinionsbildare måste jag säga att hon många gånger flyger fram med sina, ibland högst väsentliga, anklagelser som en frisk fläkt genom medielandskapet.

För visst finns det en viss strömlinjeform att skönja mellan alla dessa dalar i vårt samhälle? Om man bortser från den Sverigedemokratiska särarten av begreppet "politisk korrekhet", en särart som innebär att allt som inte är rasistiskt är politiskt korrekt, så kan jag känna att det finns en stark tendens för likformighet i Sverige.

Detta rubbar ju av sig på både vänsterns opinionsbildare och högerns; jag tycker det är ledsamt. Det är för lite konflikt i samhällsdebatten. Och om det väl blir en intressant debatt (läs konflikt) så ställer sig folk ofta bakom något slags ramverk (läs postmoderna teorier för vänstern och moderat "ansvarstagande" för högern) för att slippa att tala i klarspråk.

Det är väl ändå det Hanne gör? Hon säger det hon tycker och hon är högst medveten om att det är hennes egen uppfattning hon driver. Hon kritiserar journalister för att fara med lögner medan hon själv uppenbarligen har skrivit något i sin senaste bok 'En halvsanning är också en lögn' som visat sig vara inkorrekt.

Josefsson och resten av medieklicken är framme och viftar med sina pekpinnar för att de är upprörda. Hela twittereliten kokar av allt för korta formuleringar på hundrafyrtio tecken där man gör ungefär samma sak. Ändå känns det inte som att premissen i boken diskrediteras av sakfelet.
Men förstår att det är lättare för folk att hänga upp sig på just det.

Högerfolk twittrar om att Kjöller borde ha "koll på sitt sociala kapital" och vara ansvarsfull, medan den maoistiska studentnationen till vänsteropinion på haket twittrar om hon tänker för lite på vanligt folks förehavanden, samtidigt som de citerar lite Lacan mellan varven. Det är tydligen inte bara högerfolk som bryr sig om sitt sociala kapital? Who would've known.

Det hela är lite som en inverterad Maria Sveland-storm. Men givetvis är Josefsson uppe och skriker som en trotsig unge vad som än händer. Någonstans mitt däri står Hanne Kjöller och hävdar att hon har rätt att skriva exakt vad hon vill.

Och visst har hon det. Man kan säga en del om hennes politiska åsikter, men att hela samhällsdebatten skulle gynnas av lite tokliberal ansvarslöshet istället för Socialdemokratisk, nu för tiden Nymoderatisk, ansvarsfull likformighet är det ingen fråga om.
 

Av Johan T-Katiska 30 sep 2013 15:11