Med anledning av den senaste tidens nedslående besked angående Sourze och tidningens förestående nedläggning, är det idag min sista arbetsdag som redaktör, och det här är min sista text för Sourze.
Jag kan inte känna annat än stolthet över arbetet jag gjort för tidningen under mina år här, och hur jag under ledning av och tillsammans med Sourzes utmärkta chefredaktör Carl Olof Schlyter lyckades lyfta tidningen till att återigen bli högaktuell i samhällsdebatten i en tid då många nog såg den som nere för räkning. Det räckte inte hela vägen. Men vi hann åstadkomma några ringar på vattnet som jag tror kommer leva vidare och fortsätta sprida sig.
Jag vill tacka alla skribenter som dag efter dag fyllt Sourze - och mina arbetsdagar - med intressant innehåll, nya perspektiv och framförallt en smittsam vilja till positiva samhällsförändringar. Jag vet att ni kommer att fortsätta verka på olika sätt för att göra era röster hörda, och för mig är det ett tecken på att kampen för rättvisa, mänskliga rättigheter och ett bättre Sverige inte är över. Det finns en ljus framtid, för er och för samhället ni kämpar för.
För egen del hoppas jag att få samarbeta med många av er igen, någon gång, någonstans. I väntan på en ny möjlighet att bli publicerad och nå ut med mina texter, hittar ni mig på min blogg, där jag fortsätter skriva så länge någon vill läsa.
Ett sista varmt och innerligt tack till varenda person som gjort min tid som redaktör på Sourze till ett nöje, ett privilegium och den roligaste anställningen jag någonsin haft. Jag kommer att sakna er.
Hatten av för er alla.
Tystna aldrig.
Av Malin Michea 27 sep 2013 11:43 |