Illustration: Petra Kjellner 

"Höj straffet för grov kvinnofridskränkning till minst ett år"

1. Kvinnomisshandel är något som beräknas drabba 300.000 kvinnor per år i Sverige. Hur ser du på det ur ett samhällspolitiskt perspektiv? Respektive ur ett rättssäkerhetsperspektiv för kvinnliga medborgare i vårt land?

Mäns våld mot kvinnor är ett folkhälsoproblem, socialt problem, demokratiproblem och säkerhetsproblem med stora samhällsekonomiska kostnader. Det har konsekvenser för alla kvinnors handlingsutrymme, hälsa och trygghet - inte bara de som direkt utsätts för våldet.

2. Anser du att påföljderna är tillräckligt skärpta för de gärningsmän som misshandlar och hotar de kvinnor de lever/levt med? Och, hur skulle du kunna tänka dig en förbättring och förstärkning av lagstiftningen och påföljdssystemet?

Vi vill höja straffet för grov kvinnofridskränkning till minst ett år, inte minst för att ge offren en chans till återhämtning. och att bygga upp sina liv på nytt. Fler förövare bör ges beteendeförändrande behandling och det bör innebära sanktioner (till exempel längre straff) att vägra behandling.

3. Tycker du att de skadestånd, som idag döms ut till kvinnor som misshandlats av de män de levt med, är tillräckligt höga för att kompensera de ofta långtgående skadeverkningar, inkomstbortfall och bristande kvalitativt liv kvinnan tvingas leva med efter att hon befriat sig från den dömde gärningsmannen?

Vi har inte tagit ställning till skadeståndsnivåerna. Vet ej.

4. Ser du det som rimligt att kvinnomisshandlare och stalkers får genomgå en utredning för att etablera om de har en psykisk störning, för att på det sättet kunna arbeta för att stävja upprepning?

Jag tror inte att lösningen främst ligger i att diagnosticera och medikalisera förövare. De flesta har nog ingen störning, men ska ändå inte få fortsätta.

5. När anser du att en utsatt kvinna har rätt till överfallslarm, respektive beviljat kontaktförbud? Och hur länge skall hon få möjlighet att ha dessa skyddsåtgärder?

Möjligheterna att få kontaktförbud ser väldigt olika ut på olika håll i landet, vilket är oacceptabelt. Här måste kunskaperna om våld och riskbedömning höjas rejält till en jämn och hög nivå, och till exempel elektronisk fotboja användas i större utsträckning.

6. Har du något förslag till hur vi från samhällets sida skulle kunna förstärka misshandlade kvinnors rättsskydd?

Obligatorisk utbildning om våld inom polis, rättsväsende och socialtjänst. En del professionella har stor kunskap, men vissa tingsätter är ökända för att systematiskt kränka utsatta kvinnor och barn och aldrig ta berättelser om våld på allvar.

7. Om du hade en väninna, eller en syster som drabbades av en misshandlande partner – hur skulle du vilja agera då?

Jag känner många som utsatts för våld av olika slag. Att inte skuldbelägga utan stärka så gott jag kan.

8. Har du själv någon gång blivit hotad eller slagen av någon man, närstående, bekant eller främmande?

Jag har aldrig misshandlats i en relation, men några gånger utsatts för mildare fysiskt och sexuellt våld av okända män och ytligare bekanta, samt trakasserier vid oräkneliga tillfällen.

9. Anser du att vi genom vårt gemensamma rättssamhälle gör tillräckligt och satsar tillräckliga resurser för att genomdriva nollacceptans för att få slut på kvinnomisshandel?

Nej.

10. Sverige anses som något av ett föregångsland för kvinnlig frigörelse och jämlikhet mellan könen. Men om vi ser till att 300.000 kvinnor hotas, stalkas och misshandlas varje år – är detta en rättvisande bild av verkligheten? Och vad beror, det pågående föraktet för kvinnors rätt och rättssäkerhet, och förtrycket av kvinnor på, i ett djupare samhällsfilosofiskt, historiskt och framtidsperspektiv?

Stora frågor. Får återkomma med svar en annan gång. 

Av Petra Kjellner 23 sep 2013 10:01