Bild: flickr/mkhmarketing (BY CC 2.0) 

Facebook - vi har ett osunt förhållande och jag gör slut

Jag har nyligen upptäckt att jag har beroenden. Det hade jag aldrig kunnat tro om mig själv. Var gång någon frågar mig om jag vill ha en cigarett har jag stolt svarat att ”nej, tack, jag röker inte” och tänkt ”gud vad skönt att jag aldrig fastnade i skiten". Sedan har jag känt mig duktig som inte blivit för full, tackat nej till utekvällar och tänkt att det måste vara jobbigt att leva med sådana sug. Jag var även en gång ung och dum och fick för mig att prova även droger och tackar idag Gud (eller någon) för att jag kom helskinad ur den biten av mitt liv.  Samma sak har alltid gällt för kläder, skor och smycken. Jag behöver bara det jag faktiskt behöver och kul är det att handla något nytt om det finns pengar i plånboken. Jag är inte beroende av någonting, vilken lycka!

Dock började jag för inte så längesedan fundera över vilka dagliga ritualer jag har som styr mitt liv och i sin tur mitt mående. Jag grubblade på vad det var som fick mig lycklig och vad som fick mig olycklig. Det jag kom fram till var att jag åt alldeles för mycket bröd, och choklad. Ett väldigt konstant och ensidigt dagligt intag dessutom. Även något annat, något jag haft framför näsan på mig varje dag i flera år. Ja, du vet vem du är. Varenda jäkla morgon måste jag helt enkelt logga in på Facebook trots att ångesten börjar bränna i bröstet och får magen och knyta sig. Just för att delta i min sociala krets, få uppdateringar om världen, läsa nyheter, se bilder på alla som är så mycket mer lyckade än mig, som har så mycket mer. Även om det bara är på Facebook. Mycket är bara på Facebook faktiskt.

Jag kom sedan fram till att jag måste koppla ner, koppla ur och koppla av. Vi har ett älska-hata-förhållande. Du och jag. Det känns faktiskt lite som när man klänger sig fast i ett förhållande som man vet att man måste lämna så att man kan börja känna lite själsligt lugn igen men sedan gör man det bara inte. Man står där framför spegeln och säger bestämt till sig själv med sin allvarligaste ton: "Nu går du och sätter dig bredvid honom i soffan, säger att du vill vara din egen och sedan är det hejdå. Vi vet båda att detta är för det bästa. Gör det. Nu. Nu. Kom igen då!".

Jag pratade inte med min spegelbild om Facebook men jag kände att varenda nerv i min kropp sa till mig att göra slut. Jag tvingade mig till att logga in för att säga hejdå till mitt konto. Bang. Borta. Seperationsångest nästan. Och bara några timmar senare kom jag skamset tillbaka och så var jag på det hela igen. Det tog dock inte lång tid förrän ångesten och prestationsångesten klampade in och jag tänkte att ”Nej, nu jävlar ska du bort ut mitt liv”. Klick.

Denna gång klarade jag mig i hela tre dagar. Jag upptäckte hur mycket tid jag hade över, även om jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med den. Riktig tid liksom, hej! Sakta började kreativiteten och intresset för den riktiga omvärlden komma tillbaka. Riktiga möten, umgänge, måla, läsa (något som inte är på skärmen – böcker!) men fortfarande lurade det lilla monstret i mig som jag nog vill kalla ett snokande monster. Vad gör min nästan-pojkvän just nu? Hur ska jag kunna analysera vårt ”förhållande” om jag inte kan se vem som skriver till honom, vem som gillar hans statusar, vilka tjejers profilbilder han gillar. Vad han delar med vem. Och vilka av mina vänner umgås med vem, och hur mycket, och hur ska jag kunna visa upp mina fina semesterbilder jag la ner så mycket tid på att ta och man kan ju inte ringa till folk hur som helst som man inte träffat på länge, de tycker kanske det är märkligt är vi inte har en skärm mellan oss. Allt detta och mer tvingade mig tillbaka. Och hur sjukt låter det inte, ärligt talat?

Ibland undrar jag om vetenskapen och tekniken helt enkelt hinner före evolutionen. För jag orkar nog inte riktigt.

Det finns otroligt mycket fördelar med Facebook, det ska jag inte neka till. Jag måste nog bara sluta att vara beroende och välja när det ska användas för gott och inte ont. Men jag erkänner, jag är beroende. Jag tänker dra ner på både Facebook och bröd (jag har liksom inte bestämt om jag vill dra ner på choklad ännu, det är ett så trevligt beroende) så jag än en gång kan säga att jag är en (i princip) oberoende person igen.
 

Av Isabella 20 sep 2013 10:24