I skuggan av en stalker

"Som det nu är, så är det den utsatta kvinnan som har stalkern som en fotboja kring sitt liv. Det är kvinnans frihet och rättigheter som beskärs. Det är hon som stängs inne och får ett begränsat livsrum."

Helvetet började för tre år sedan, då jag lyckligt ovetande, släppte in en kvinnomisshandlare i mitt liv. Arton månader senare hade han förött det och tagit min hälsa ifrån mig, bland annat genom att låsa in mig i sitt hus och brutalt försöka strypa mig till döds och upprepat lyfta mig i halsen så att en disk helt förträngdes ur min halskotpelare.

Det var kulmen av månader av trakasserier, hot och våld som gjorde att jag hamnade akut på sjukhus.

Mannen i fråga dömdes våren 2012 för olaga hot och misshandel av mig. Han fick endast en och en halv veckas samhällstjänst och IDAP-terapi i ett år. En terapiform som visat sig inte ha någon effekt.

På grund av den allvarliga skadan tvingas jag nu varje dag bära stödkrage och har fått nedsatt rörelseförmåga i nacke, armar och händer, samt vid fysisk ansträngning också i vänster ben och fot. Tidigare kunde jag träna yoga, rida och simma på min fritid, men nu kan jag inte längre utöva de fritidsintressen som en gång gladde mig och berikade min vardag. Mitt arbete som författare och konstnär har blivit lidande.

Vad jag härmed vill beskriva, är vad som skett efter domslutet mot mannen. Jag har nämligen inte fått vara ifred, utan drabbats av fortsatt stalking och allvarliga incidenter under ett och ett halvt år sedan domen avkunnades.

Hur går en stalker och besatt individ tillväga?

Stalking sker ofta på ett försåtligt sätt, och till en början är det svårt att riktigt sätta fingret på att det sker. Stalkern kan exempelvis sända sina vänner och bekanta för att kontrollera den utsatta kvinnan. Eller så ber han dem ringa henne, till exempel. De är sändebud som ska föra information tillbaka till stalkern, som har ett gränslöst kontrollbehov. Kvinnan vet inte hur hon ska hantera detta, eftersom hon kanske också är bekant med personerna ifråga och egentligen inte har något emot dem. De i sin tur inser inte att de blir utnyttjade i stalkerns syfte.

En del vet det naturligtvis, och finner kanske en bekräftelse i att hjälpa "den stackars stalkern", och dessa kan ju verkligen ifrågasättas. Ingen av dessa "vänner" har vanligtvis fått ta del av domslutet, så de har med största säkerhet endast fått den version som stalkern serverat dem. De blir försedda med frågor till kvinnan om vad hon gör nuförtiden och framför allt med vem. Stalkern är nämligen sjukligt svartsjuk.

Ett nej betyder inte nej för en stalker, så även om kvinnan tydligt och klart säger att hon vill bli lämnad ifred, så ignorerar stalkern det.

Om den stalkade kvinnan har ett slutet facebookforum, så finner stalkern på olika sätt att ta sig in och läsa om hennes privatliv. Han kan skapa en eller flera falska identiteter, och utge sig för att vara en kvinna som vill bli vän med henne. Det är en vanlig strategi.

En annan välkänd stalkingmetod är att ringa från okänt nummer från en kontantkortstelefon, som inte så lätt kan spåras. Den stalkade kan inte, som alla andra fria medborgare, ha ett abonnemang för det kan stalkern lätt ta reda på telefonnumret till. Stalkers är oerhört drivna och kan i allmänhet lura de flesta människor att avslöja olika saker som de är ute efter. Oönskade samtal kan därför komma när som helst på dygnet och är ytterligare ett sätt att terrorisera kvinnan på.

En annan framgångsrik stalkingtaktik är att sätta en sändare på kvinnans bil, så att stalkern kan följa henne vart hon än kör, och följa efter henne.

Själv blev jag länge förföljd och den dömde mannen dök plötsligt upp på olika platser dit jag kört. Till en början förstod jag inte hur, men tekniken gör det mesta möjligt.

Det går även att aktivera en app i kvinnans mobil, som hon i de flesta fall alltid har med sig på grund av hotbilden. På det sättet vet stalkern exakt var kvinnan befinner sig. Det är en paradox i sig att den teknik som kvinnan använder för att skydda sig, samtidigt blir den som gör henne utsatt.

Om kvinnan anmäler stalkern, talar han alltid osanning, om han blir tillfrågad av polisen, om var han har befunnit sig, så vida han inte tagits på bar gärning.

Stalkern kör förbi hennes bostad vid olika tider på dygnet. Han kan exempelvis köra med släckta billjus och stå parkerad under nätterna utanför hennes bostad. Han kan låna andra personers bilar. Kontaktförbud har, när det gäller stalkers, visserligen en viss avskräckande effekt, men är ändå inte tillräckliga.

Stalkers har en förmåga att skaffa sig olika alibin, om än diffusa och ofta inte riktigt kontrollerbara. De har alltid någon tvivelaktig bekant som kan gå i god för dem. Den utsatta kvinnans uttryckliga oro, rädsla och ord brukar inte tas seriöst - medan stalkerns olika utsagor och versioner tycks sväljas med hull och hår.

Våren 2013 hade mannen som dömdes för misshandel och olaga hot mot mig besöksförbud, och jag bar överfallslarm eftersom jag dödshotats. Det här var ett helt år efter domen. En natt när jag och min nye man ligger och sover kommer någon till min villa och borrar ett tre millimeter stort hål i min bränsletank på bilen. Ungefär ett lika litet hål som ett knappnålshuvud av plast, ni vet... Bensinen sipprade sedan långsamt ut under bilens underrede och ned på asfalten.

När jag morgonen därpå ska åka till min advokat upptäcker jag sabotaget och ringer och gör en polisanmälan och förklarar allvaret. Polisen meddelar mig att de "inte har tid att komma ut till brottsplatsen". Ärendet läggs sedan ned i "brist på bevis" av åklagaren, trots upprepade påstötningar. Sabotaget var direkt riktat mot mig, eftersom min nye mans bil, som stod bredvid min, inte hade förstörts.

Bilverkstaden meddelade mig att bilen kunde exploderat med mig och min son i om jag startat den. Så allvarligt var det alltså. I det ögonblicket insåg jag att jag lever som de reportrar som arbetar i krigszoner och att jag ständigt måste vara beredd. Det går en vecka och besöksförbudet tar slut, liksom mitt överfallslarm. Jag ber att få ett förnyat besöksförbud mot mannen, men nekas nu med motivationen: "Det finns ingen hotbild mot dig längre... "

Jag har alltså just fått min bränsletank saboterad på ett livshotande sätt - och åklagaren gör bedömningen att jag "inte har en hotbild mot mig"! Hur kan ett sådant beslut rättfärdigas? Hur kan en vädjan från en utsatt människa ignoreras?

Stalkern får gång efter annan slingra sig ur lagens arm som en hal ål, medan den utsatta kvinnan tvingas vidta egna skyddsåtgärder. Själv har jag skaffat larm av olika slag och skapat ett starkt nätverk av vänner, familj och grannar som finns där och håller uppsikt.

Det finns även privata vaktbolag som varje natt har uppsikt i orten där jag bor. Men det är långt ifrån alla kvinnor som har möjlighet
och kraft att hjälpa sig själva.

För bara någon dag sedan fick jag exempelvis veta att en person i mitt grannskap sett en bil stående dold bakom en häck vid mitt hus under natten. När personen närmade sig bilen med sin hund, slängdes en bildörr igen och bilen lämnade snabbt platsen. Beskrivningen av bilen är en sådan som mannen som dömdes för misshandel av mig har. För mig känns detta naturligtvis mycket obehagligt, att veta att han kan sitta bara ett tiotal meter från mitt sovrum dold av mörkret, och smyga omkring utanför nattetid. Tänk er in i den situationen för ett ögonblick... Stalkningen har därmed påverkat hela mitt liv, som tidigare var fritt och utåtriktat, till att bli begränsat.

Den kriminelle stalkern ägnar sig också åt stämpling i lönndom, mot sitt offer. Han försöker på olika sätt att skada och krossa henne, till exempel genom direkt eller indirekt förtal, genom att sprida ut regelrätta lögner om henne i sin och i hennes vän- och bekantskapskrets, eller på hennes arbetsplats. Han försöker skada henne ekonomiskt och materiellt om han kan och underminerar på olika sätt hennes sociala liv. Det är en långsiktig, utstuderad och medveten nedbrytning av offret han ägnar sig åt.

Att vara utsatt av en stalker är att ständigt vara på sin vakt och att ha stresshormonet påslaget dygnet runt. De kvinnor som drabbas får sömnsvårigheter, depressioner, hjärtsjukdomar och åldras i förtid. De blir utbrända och vare sig kropp eller psyke orkar längre visar studier. Att få en gravt störd person och en psykopat efter sig är en enorm påfrestning. Kvinnan rycker till vid minsta ljud eller när telefonen ringer och så vidare. Den förut naturliga tilliten till medmänniskor är skadad och nästan omöjlig att reparera.

Själv kan jag exempelvis inte längre sova med lamporna släckta, utan har dem på hela nätterna, tillsammans med larm. Jag går ogärna ut ensam i mörkret och scannar alltid automatiskt av alla platser där jag rör mig även dagtid. När jag kör bil kollar jag backspegeln regelbundet för att se om stalkern hänger efter mig.

Jag anser att samhällsresurserna måste förstärkas avsevärt för att vända på steken och istället beskydda kvinnorna hädanefter.
Det är stalkern som skall förses med fotboja om han bryter mot kontaktförbud o.d. I minst ett år bör han följas med en fotboja för att se om han ändrar sitt störda beteende. Gör han inte det, så skall påföljden omvandlas till fängelse.

Som det nu är, så är det den utsatta kvinnan som har stalkern som en fotboja kring sitt liv. Det är kvinnans frihet och rättigheter som beskärs. Det är hon som stängs inne och får ett begränsat livsrum. Det är inte rätt. Men det är exakt vad den hämndlystne och besatte stalkern syftar till.

Det är hans mål; att fortsätta skapa kaos, rädsla och kontroll i kvinnans liv. Och det tillåter vi! Det verkar som om myndigheterna är tandlösa.

Stalking är förbjudet enligt svensk lagstiftning och jag tycker att tv-program som visats där stalking tas upp har givit en inblick i de utsattas situation.

Men hur tänker egentligen en störd stalker? Det har jag verkligen funderat mycket kring. Stalking kan liknas vid fanatism i sitt uttryck, i det att stalkerns hela vakna tid ägnas åt att förfölja offret. Stalkers gör upp långsiktiga laborativa planer på hur de skall gå tillväga för att underminera för offret. De kändisar som drabbats vittnar om hur stalkern förföljer dem dag och natt och tapetserar sina väggar med foton av dem.

Det är ovedersägligt att stalking sker oavbrutet – men jag har frågat mig vad det är som driver en individ att bli så besatt av någon de levt med?

Vad jag kommit fram till är att det rör sig om psyko- och sociopatiska beteendestörningar, respektive fixering. Stalkern blir alltså fixerad och de bakomliggande motiven kan till viss del förklaras av hämnd, hatkärlek, kontrollbehov, avund, önskan att förgöra den som lämnat. Avvisningen i sig är något som individer med denna personlighetsstörning inte kan acceptera nämligen. De kan inte heller acceptera att bli ifrågasatta av den de lever med, av myndigheter eller av andra människor i sin omgivning.

Men ovan nämnda faktorer är inte hela orsaken till beteendet. Jag är av uppfattningen att det ligger en djup personlighetsstörning bakom, men att stalkers sällan utreds och diagnosticeras. Och det är de drabbade som tvingas
leva med konsekvenserna av det.

Jag har medverkat i tv och i artiklar om det jag utsatts och utsätts för, för att skapa en debatt och en opinion kring dessa så viktiga frågeställningar. Kvinnomisshandel och stalking är inte först och främst ett enskilt partis eller organisations fråga, utan det är ett problem som hela samhället måste adressera gemensamt. På ett övergripande och konstruktivt sätt. Vi måste sätta ned foten rejält och ta utsatta kvinnors oro och ord på fullaste allvar. Om en kvinna kommer in på en polisstation, eller ringer in en anmälan om stalking, så måste ärendet utredas. Kalla in stalkern till förhör och sätt press på honom omedelbart och gång på gång om så behövs. Har han redan dömts för våld och hot mot kvinnan, kan han kallas direkt till åklagaren till exempel.

Det är nödvändigt att vi vässar konsekvenserna för dessa gärningsmän avsevärt, och att direkt sätta dem under luppen är ett effektivt sätt att störa dem och få dem att sluta. Som det nu är så har vi skapat ett system där vi har “döda vinklar” som gör att stalkern kommer undan konsekvenser gång efter annan – men detta kan relativt enkelt åtgärdas. Polismyndigheten måste helt enkelt få möjlighet att direkt hämta in en stalker för förhör vid en anmälan. Om vi utan omsvep sätter strålkastaren på personen ifråga, så kan vi förhindra upprepning och eskalering av brottet. Åtminstone i en hel del fall. Det har visat sig vid annan brottslighet att om polisen kan gå in och utöva intensiva störningar så kan förloppet brytas. Att göra kontroller av stalkerns telefoner och datorer är också ett effektivt sätt att få bevisning för brottet och därmed kunna ge skärpt påföljd om stalkern redan dömts för våld och hot mot kvinnan ifråga.

Det är dags att ta de utsattas parti. Saker och ting får inte sopas under mattan eller flyttas från bord till bord. Det är dags att vi agerar med krafttag för att förhindra att närmare tjugo kvinnor mördas varje år av den de levt med. Män som i de flesta fall fortsatt stalka dem. Det är dessa män som måste fjärmas från spelplanen - inte de stalkade kvinnorna.