Foto: flickr/Colin Davis (BY CC 2.0) 

Hemlösheten är inte socialtjänstens bord!

Det är först när våra fattiga medborgare blivit vräkta på grund av för dyra och alltjämt stigande boendekostnader och därefter visar sig som fattiga/hemlösa på våra gator och torg de blir ett problem, för oss andra. Ett problem för oss andra som har ett tryggt hem att gå till.

Hemlöshet är primärt inte ett socialt problem, det är ett fattigdomsproblem och brist på lite billigare hyresrätter, där människor har råd att bo och bo kvar.

När Socialstyrelsen räknar antalet hemlösa hämtar man uppgifter främst från socialtjänsten. Gemensamt för dem man räknar är att de saknar pengar för att själva kunna ordna logi. Alltså våra fattigaste i vårt samhälle. Människor som saknar bostad, men har pengar, har inte kontakt med socialtjänsten och finns inte med i Socialstyrelsens beräkningar.

De är bostadslösa, inte hemlösa.

Det är således fattigdom som skiljer hemlösa från andra människor, inte missbruk, psykisk sjukdom eller andra bekymmer som vi alla kan ha. För de hemlösa är hemlösheten ett bostadsproblem. Men bostäder har blivit till spekulationsobjekt, istället för en mänsklig rättighet.

Men eftersom socialtjänsten har det yttersta ansvaret för utsatta människor hänvisas bostadslösa utan pengar dit. Så omvandlas den bostadslöse från att vara en person som saknar bostad till att vara en person med sociala problem, problem som passar den kunskap som socialtjänsten har och kan lösa. På ett strukturellt plan har man skapat ett socialt problem av ett bostadspolitiskt problem.

Ett av den borgerliga alliansens viktigaste budskap är att människor genom olika valmöjligheter själva ska forma sina liv. Rätten att välja har för vissa människor fråntagits. Till exempel gäller detta inte våra hemlösa och fattiga medborgare. Deras möjlighet att påverka sina liv minskar när de blivit livstidsberoende av socialtjänsten eller någon annan fattigvårdsorganisation.

De som saknar alternativ tvingas sova på härbärgen där deras rättigheter och integritet kränks. För hemlösa finns heller inget vårdval, alltså ett steg mot ett segregerat sjukvårdssystem där fattiga och rika får olika vård. Det befäster utanförskapet och motverkar återanpassningen. Det löser inte hemlöshetsproblemet.

Ytterst är hemlöshet en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter.

Tyngdpunkten på arbetet mot hemlöshet måste flyttas från socialtjänstens individinriktade insatser till åtgärder som motverkar den växande fattigdomen och ökar tillgången på billiga bostäder. Endast så kan hemlösheten på sikt avskaffas."

Det är också en fråga om empatisk mognad hos människor.

Våra politiker verkar ha stannat upp i ett tillstånd av ett barns emotionella förståelser för den verklighet 10 000-tals människor i vårt land lever i, en omvärld de fått förtroende att styra av andra emotionellt störda och omogna individer, i tron att de fortfarande befinner sig i sandlådan och leker.

Men människorna behöver inte fler tomma ord eller sandslott, som likt Hitlers arkitektoniska drömmar försvarades in i det sista inom bunkerns slutna väggar.

Av Rolf Nilsson 06 sep 2013 10:38