Foto: flickr/Creap (BY CC 2.0) 

Vad väljer vi nästa år - solidaritet eller egoism?

Jag var ute och gick igår, i den här nya staden som jag börjar känna mig rätt hemma i. Jag har vant mig vid att vinden inte för med sig en doft av fjäll och Storsjön, utan av tång och hav. Och jag njuter verkligen av de här dagarna, i brytpunkten mellan sommar och höst. Även om det inte finns mer än en aning av höstdoft i luften så är det så tydligt att det snart är dags för årstidsskifte.

Och med den insikten får jag lite panik. Det innebär nämligen mer än att skolorna har börjat, att semestrarna är slut för de flesta och att vardagen lunkar på. Det betyder också att det snart är bara ett år kvar till valet. Ett väldigt viktigt val vill jag påstå, för precis som vi står mitt i brytpunkten mellan sommar och höst nu vill jag tro att nästa val är brytpunkten mellan en allt mer nedmonterad välfärd -och ett Sverige som tar hand om de mest utsatta.

Men samtidigt är det just det som gör mig orolig: denna min tro på att allt blir bättre vid ett regeringsskifte. Tänk om det faktiskt inte är så? Tänk om det inte sker någon förändring utan vinstintressen får fortsätta råda i vår välfärd, tänk om det femte jobbskatteavdraget införs och blir kvar trots regeringsbyte, tänk om A-kassan inte blir förbättrad, tänk om… tänk om ingenting blir bättre?

Jag önskar att jag kunde forma Sverige såsom jag skulle vilja att landet såg ut. Jag önskar att vi kunde avskaffa alla jobbskatteavdrag och alla verkningslösa reformer som inte alls lett till fler jobb och istället lägga de pengarna på satsningar som kanske skulle ge jobb. Jag önskar att de pengarna kunde läggas på att bygga fler bostäder, jag önskar att de pengarna kunde läggas på att förbättra vår mottagning av flyktingar och immigranter, jag önskar att de pengarna kunde läggas på vården och jag önskar att de pengarna kunde läggas på skolan. Jag är ingen politiker och jag är verkligen ingen ekonom, men är det inte ganska rimligt att anta att om, för att ta ett exempel, skolan får mer resurser så kommer det också behövas fler lärare och annan personal? Eller att det för den delen skulle kunna leda till en höjning av lärarlönerna så att fler faktiskt vill bli lärare..?

Men jag fattar att det inte är så enkelt, för i grund och botten är människan rätt egoistisk. Nej säg inte emot mig, för det är generellt sant. Hade människan av naturen varit solidarisk hade vi inte haft en regering som infört Fas 3, som försämrat sjukförsäkringen, som misstänkliggjort såväl immigranter som arbetslösa. Allt för att få lite mer pengar i plånboken, allt för att de som redan har ska få lite mer.

Jag önskar dock så innerligt att folk börjar öppna ögonen, att folk förstår att vi är inne på helt fel väg. Att vi inte kan fortsätta som vi har gjort senaste åren. Det funkar inte, helt enkelt. Och jag önskar att partierna som faktiskt vill utmana om regeringsmakten, förutom Sverigedemokraterna förstås, verkligen gör ett krafttag nu och berättar för oss vad de vill göra om de vinner valet. Det hade åtminstone gett mig lite tröst, om jag visste att det faktiskt kan ske en förändring.

Om några veckor börjar löven bli gula. Om några veckor kommer sommaren vara ingenting annat än ett minne fyllt av solsken, glass och bad. Och om några veckor är det exakt ett år kvar till nästa riksdagsval. Jag hoppas att vi ser till att en förändring sker då. Jag hoppas att vi tar ett steg mot ett mer solidariskt Sverige då. För mig är det enda sättet att vända utvecklingen som skett senaste åren. Jag hoppas att fler tänker som jag.

Av Anny Berglin 26 aug 2013 12:39