Foto: flickr/Nick Amoscato (BY CC 2.0) 

En avgiftsfri skolgång?

I dagarna väntar skolstarten för alla landets sju- till 15-åringar, och för en stor del av landets alla 16- till 18-åringar. För, ja, vi har ju – fram till nian (Förslag på att även gymnasiet ska räknas har varit på tal, men inget är klart. Och egentligen – är det nästan inte redan ett måste att fortsätta skolan i, i alla fall tre år till efter nian?) finns det ju något som så fint heter ”skolplikt” i Sverige. Helt enkelt; man MÅSTE gå till skolan VARJE dag. Oavsett om man trivs, har lätt för att lära sig, har helt underbara kompisar och lärare, eller om man har svårt för ämnena, är mobbad och utfryst, och det finns personal som räds att säga ifrån så att även de kommande dagarna, månaderna och åren blir ett enda stort helvete.

Ja, för plikten ligger ju att gå till skolan. Inte hur – eller om – skolans värld är den som är den mest rättvisa alla gånger. Och under gymnasieåren kan man riskera att förlora studiestödet om man inte sköter sig. Vilket väl knappast är några problem när allt bara flyter på och allt bara fungerar med studier och relationer; både kring andra och till sig själv. Vilket väl ÄR ett problem när man inte ser någon mening med ämnena, och kanske dessutom är smått vilsen i sig själv.

I en av lokaltidningarna läste jag på fredagen en artikel från Tidningarnas Telegrambyrå (TT) som handlade om att det läggs ner runt tusen kronor extra inför en skolstart. Vilket ju de flesta kan räkna ut bara det blir enorma summor på kort tid som går till denna konsumtion för denna stora händelse i sitt/sina barns liv. Oavsett hur gamla barnet/barnen är, alltså, för det är väl inte lika speciellt att börja ettan på lågstadiet, som att (oftast) cirka tio år senare – och tio år äldre – börja ettan på gymnasiet.

Hur fördelas då dessa tusen kronor, enligt artikeln? Jo, på kläder, ryggsäckar, pennor, block, och kanske någon elektronisk pryl. På Åhléns, till exempel, ökar försäljningen av till exempel pennor och block med 30 – 40 procent inför denna händelse, jämfört med resten av året. I en faktaruta till artikeln står under rubriken ”Storsäljarna inför skolstarten”. Det här köper vi:

- Dagligvaruhandeln: Block, pennor, kläder, och ryggsäckar.

- Bok- och pappershandeln: Pennor, kollegieblock, och pennfodral.

- Hemelektronik: Datorer, surfplattor, smartphones, och miniräknare.

- Sport och fritid: Cyklar, hjälmar, skor, och ryggsäckar.

Kläder må vara, men… Är det inte rätt fantastiskt att man – som skattebetalande förälder – med rådande skolplikt, (den fantastiska möjligheten till) gratis skolgång och allt vad det må vara, ändå visst förväntas köpa en sådan sak som pennor och block till sitt barn!? Bara för att barnet ska vara utrustat och ha förutsättningar för att alls kunna lära sig skriva i lågstadieåldern och hänga med i undervisningen genom att anteckna med sin medhavda penna och på det medhavda blocket när de blir äldre? Gratis skola och skolplikt i all ära, men kan det verkligen vara det när man som elev förväntas ta med sig materialet till sin egen undervisning?

Pennor kan vara en stor utgift nog för de föräldrar som har ekonomiska problem (”BARNfattigdom” som det varit sådant tjat om, tror jag inte för ett ögonblick på! Det är FÖRÄLDRARNA som har det svårt ekonomiskt, och barnen blir lidande på grund av det), men när det kommer till dessa teknikprylar som ett måste, tycker jag att det börjar gå på tok för långt på allvar, och här någonstans skiljer sig agnarna från vetet direkt; beroende på vad och om föräldrarna har råd med att investera i dessa prylar till sina barn. För att barnen ska kunna få en ”gratis”, pliktskyldig utbildning, och kanske med förhoppningen om att de ska få bättre förutsättningar till jobb än föräldrarna hade och har.

Jag är, trots egna inte alltför roliga erfarenheter från de 13 år jag pliktskyldigt gick i skolan, inte emot skolplikten. Vad jag idag – nio år efter studenten – är emot är att det verkar finnas ett outtalat (?) krav på konsumtion av sådana saker som är en förutsättning för att eleverna alls ska klara skolan, ja, till och med kunna skriva ett prov på ett papper. En penna. Och skriver man med blyerts och skriver fel, krävs även ett sudd. Och kanske till och med en pennvässare. Kostnaderna för att utföra något lagstiftat, drar lätt iväg. Och ger olika barn, olika förutsättningar beroende på vem som är hans eller hennes föräldrar, och vart han eller hon går i skolan.

Jag kan nästan utgå från att vi borde vara stolta över att det som många ser som ett privilegium – att få gå i skolan – är gratis. Men låt den då vara gratis för ALLA elever, och ge dem det de behöver; gör utflykterna gratis, och se till att ALLA barn har möjlighet att utöva de aktiviteter som skolan inbjuder till. Sedan kanske vi någonstans kan börja fundera över kring vari plikten att gå till vad som för många är eller blir ett helvete finns.



Källor: Norrbottens-Kuriren 130816, Svensk handel/TT

Av Maria Sågå 21 aug 2013 11:12