Den döde kamraten

Så led kvällen mot sitt slut och de skulle bege sig på hemväg. Som de nu gick där på järnvägsrälsen mitt i mörka natten, fick de se en figur skymta till framför dem, men försvinna strax igen.

Mormor berättade hur det gick till när min morbror Olle slutade spela kort om pengar: Hon hade förmanat och talat med sin sin son Olle om att han och hans kamrater skulle sluta med detta. Men det hjälpte inte.

För det mesta brukade de bli ovänner efter sådana kortspelskvällar. Men när stämningen lagt sig något, så började kortspelskvällarna igen, tills de återigen råkade i luven på varann. Det blev som en rundgång som ingen av dem kunde komma ur.

Kväll efter kväll, kunde de sitta med kortspelet och insatserna blev säkert ganska höga. Men så hände något och det var att en av kortspelarna dog hastigt. Då kan man ju tänka sig att kortleken skulle glömmas bort, åtminstone för ett bra tag framöver. Men inte då, de spelade lika som förut.

En kväll satt de i sin döde kamrats hem och spelade. Detta för att de var hos den döde kamratens yngre broder. Ännu värre var att den döde kamraten ännu inte blivit begravd, utan låg på bår ute på logen. (På den tiden, vid dödsfall låg den döde alltid på bår hemma vid gården innan begravningen.) Men detta bekymrade inte kortspelarna denna kväll, utan det spelades alldeles som förut.

Så led kvällen mot sitt slut och de skulle bege sig på hemväg. Som vanligt gick de vägen efter järnvägsspåret som var den genaste vägen fram till byn. Som de nu gick där på järnvägsrälsen mitt i mörka natten, fick de se en figur skymta till framför dem, men försvinna strax igen.

De kunde inte förstå vart figuren tog vägen, det var ju mörkt, men ändå. Så fick de se att figuren förflyttat sig en längre bit framför dem, men nu kom rakt emot dem. Figuren närmade sig dem ganska hastigt , det var som han flög fram.

När han kommit rakt framför dem och de skulle se om han gick åt sidan för dem, (han var ju ensam och de flera stycken, tänkte de att han skulle kliva åt sidan för dem när de möttes). Men "VE OCH FASA", när de tittar på figuren, får de se att det är deras döde kamrat och inte klev han åt sidan heller, utan han gick rakt igenom dem.

Denna kvällen satt min mormor i köket, när sonen Olle kommer inspringande och det första han gör, det är att slänga kortleken i spisen så den brinner upp. Han var alldeles vit i ansiktet och mycket upprörd.

Så säger han till mormor att han aldrig ska ta i en kortlek mer; i hela sitt liv och det vet vi ju inte om han gjorde, men de där kortspelskvällarna var det slut med.