Jag har följt Hammarbys fotbollsmatcher via TV4 sport de senaste två åren.Laget har seriens mest välmeriterade spelare eftersom de successivt värvat framgångsrika spelare från samma serie eller från allsvenskan. Ändå har spelet inte fungerat annat än tidvis och ofta bara i desperata lägen då de tvingats chansa och spela rakt. Annars har det varit sidledsspel. Ofta precist och bra men mål som gett seger har det sällan blivit. En miss i en sidledspassning kan räcka för att råka ut för en kontring från motståndarna och ett förlustmål.
Spelare och ledare upprepar som ett mantra att de har ett fantastiskt och avgörande stöd från fansen och från publiken. Tolv till fjorton tusen brukar se matcherna på Söderstadion och nu på Tele2 arena. Många av dem reser med på bortamatcherna och ger hörbart stöd. Det är fantastiskt säger de flesta.
Jag har en annan uppfattning. Det upprepade vrålet ”Hammarby, Hammarby, Hammarby, upprepat tusentals gånger, ja ideligen under matcherna tänder framförallt motståndarna och deras publik. Ökar kanske också hemmaspelarnas rädsla att förlora och möta fansens hån. Skulle Hammarbypubliken ha några roliga sånger eller fyndiga hejaramsor vore det en annan sak. ”Öka takten sista kvarten, Tidaholm” är ett exempel som kan få både publik och spelare på gott humör. Men den räcker inte. Vad publiken hör är ett avgrundslikt vrål Hammarby, Hammarby, Hammarby som ger intrycket att massan inte kan något annat och att det är huliganerna som sjunger. Motviljan växer från motståndare till bortapublik. Matcherna mot Hammarby är seriens stora händelse för motståndarlagen och den match man framför allt satsar på. Hemma i bygderna är det årets clou, tillika en glädjedag för klubbkassören
.
Heja och sjung från första kvarten men bättre!
Av Sten O. Andersson 12 aug 2013 10:58 |
Författare:
Sten O. Andersson
Publicerad: 12 aug 2013 10:58
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå