Foto: flickr/man pikin (BY CC 2.0) 

Objektifiering och funktionshinder

Objektifiering är ett intressant begrepp även utanför feministiska kretsar. För dem som inte är bekanta med det så summerar filosofen Martha Nussbaum upp det hela på ett konkret vis. Objektifiering tar sig olika uttryck men det är samma principer som bakom den oavsett utsatt grupp; ingen grupp har monopol på att bli objektifierad.

Den senaste tidens uppmärksammade protesterna mot ett LSS-boende är ett tydligt exempel på objektifierande av andra grupper än kvinnor. Det är dessvärre utanför mediadrevet majoriteten av sådana saker händer.

Det är inte helt ovanligt att attityder likvärdiga med "kvinnans plats är i köket" och "han får väl vara bög så länge han inte rör mig" riktas mot funktionshindrade. Trots att det är en väsentlig del av vår befolkning som drabbas av dessa attityder, det finns ca en miljon funktionsnedsatta och en halv miljon funktionshindrade i Sverige, så uppmärksammas det mer sällan än homofobi och kvinnohat.

Funktionsaktivism har aldrig varit like hett som antirasism, feminism eller hbtq-aktivism. Det ger en inte samma sociala kapital. Den rådande attityden verkar vara att det är en fråga som främst kräver statliga praktiska åtgärder; till skillnad från feminismen eller hbtq-rörelsen där främst social reform förespråkas.

Frågan om attityder gentemot funktionshindrade glöms bort. Det är ett symtom på det relativa överläge den majoritet av människor med full funktion har. Det relativa underläget bidrar till att funktionshindrade är mer lätta att osynliggöra och utnyttja. Både sexuellt som ekonomiskt och i vardaglig social interaktion där personen får vara slagträ i debatten men inte delta i den. Man får vara med men endast på andras villkor.

En person är inte ett problem att lösas. Funktionshindrades känslor bör ses som lika personliga och giltiga som dina egna, det är en person som också måste få bidra till samhället. Som inte existerar för att vara majoritetens motsats; 'det andra'. Ett objekt som är en praktikalitet.

Är det inte dags att vi pratar mer om den strukturella diskriminering som funktionsnedsatta/funktionshindrade människor utstår? Det skulle inte ske på bekostnad av andra diskriminerade grupper. Det är dags att snacka om attityder och inte bara om praktiska lösningarna.

En rullstolsramp ändrar rätt lite av attityden människor har mot en.
 

Av Johan T-Katiska 05 aug 2013 14:31