Livet är ett spel för gallerierna

Just nu är jag inne i en svår depression och har varit det under en lång tid. Men nu ska man inte tro att det är för egen del som jag är depressiv. Nej tvärtom! Jag befinner mig i strålande form. Jag har just fyllt 75 år och firade det med att ge mig iväg på en cykeltur på en så där en 40-50 mil med tält och hela köret. Det där satt riktigt fint och nu laddar jag för en ny och längre tur till nästa sommar.

Men det är när jag ser på resten av mänskligheten som jag finner stor anledning till depression. Man kan nämligen med hundraprocentig säkerhet säga att det är typ kört. Det finns inget hopp. Mitt speciella hatobjekt är den egyptiska krisen. Den är olöslig så länge man låtsas att de två fundamentala problemen inte finns: överbefolkningen och religionens förbannelse. Man blir verkligen bedrövad när man läser och ser nyheterna från Egypten.

Det är förstås inte bara Egypten som krisar. Jag brukar titta på text-TV på morgnarna. Och det är inga muntra texter man kan läsa där. Att se på Aktuellt och Rapport, ja, där handlar det bara om problem. Då kan man fråga sig om det är särskilt hälsosamt att läsa och höra om världens elände. Anne Swärd har skrivit en mycket intressant text i SvD den 27 juli: "Platsen som är riktigt hemma", om läsandets mörka sida. Bilden av läsning som viktig för att vi ska utvecklas som människor, men också till de medvetna medborgare som demokratin förutsätter. Målet är alltså att vi ska bli medvetna samhällsvarelser. Men som individer blir livet inte lättare att leva om vi tvingas tugga i oss allt elände i TV och tidningar. Som tur är har vi oerhört lätt att koppla bort det värsta eländet. Det gör vi för att kunna leva ett någorlunda drägligt liv. Det där har jag inga problem med.

Och om sanningen ska fram så tvingas vi konstatera att livet bara är ett spel för gallerierna.

Av Lennart Karlsson 30 jul 2013 08:17