Illustration: Lennart Asp 

"Gazfather" Erdogan är stor - men Turkiet är större? Del 1

Nu när de folkliga protesterna över hela Turkiet åter hamnat i mediaskugga av Egyptens eventuella demokrati, Snowdens eventuella asylansökningar och eventuella kemiska vapen i Syrien passar Turkietresor på att i tidningsannonser försöka locka svenska folket med "turkisk charm" i en "Medelhavspärla" som Marmaris, "ett av Turkiets mest attraktiva semestermål".

Men någon "turkisk charm" eller minsta antydan till en kommande charmoffensiv från polisen har fredligt protesterande medborgare i Turkiet fortfarande inte märkt av när de bara engagerat sig som samhällsmedborgare i mljöfrågor och stadsplanering. Någon charmoffensiv är det definitivt inte fråga om när polisen gör gryningsrazzior i Istanbul och andra större städer för att arrestera fackföreningsmedlemmar, studenter, ungdomar och aktivister som har deltagit i Geziparkens ockupation och följande protestdemonstrationer.

Någon "turkisk charm" har inte heller utländska politiker eller journalister märkt av när de bara gjort sitt jobb och rapporterat om de senaste oroligheterna. En av de europeiska politiker som observerade kravallpolisens stormning av Geziparken direkt på plats i Istanbul var språkröret Claudia Roth från De Gröna i Tyskland. Roth tvingades tillsammans med många demonstranter att söka skydd från polisens våldsamma attacker med tårgas och vattenkanoner i ett provisoriskt arrangerat "akutsjukhus" på lyxhotellet Divan Istanbul hotell som ligger i närheten av Geziparken. Men polisen ville inte tillåta några reträttplatser utan sköt tårgas flera gånger in till hotelllobyn till Divan Istanbul hotell och även Hilton hotell.

"Jag är ett levande vittne till vad som hänt. Det var just som i kriget. Polisen sprang efter människor på gatorna och försökte träffa demonstranterna med tårgas.", sade en skakad Roth till pressen.


Tårgasen och peppargasen bildade tätare moln än dimman vid Lützen över Geziparken och Taksimtorget. och gasblandningen bredde ut sig längs den långa gågatan Istikal Caddesi och sipprade in genom de trånga tvärgatorna på jakt efter flyende hostande människor. Inte ens i Taxims Tyska Sjukhus några kvarter söder om Taksimtirget kunde den medicinska personalen stoppa polisen från att attackera sjukhuset med vattenkanoner och tårgas. De stora vita TOMA-bilarna med vattenkanoner på taket försökte rensa Istikal Caddesi och dess sidogator från de sista demonstranterna och skrämde samtidigt bort eventuella turister som fortfarande var kvar i Istanbul.

Att det var "just som i kriget" kan journalisten Ahmet Sik också bekräfta med sin erfarenhet från Irak. Under demonstrationer i Istanbul den 11 juni träffades Sik av en tårgasburk på sin hjälm som han tidigare hade använt under sitt arbete som korrespondent i Irak.

"Were it not for the helmet I would have been in a coma now like some of the other victims - in the best scenario" sade Sik till Human Rights Watch.

Vidare sade Sik att “some policemen fired the teargas canisters in a correct way, but most of them fired them directly at the protesters, often from close range.”

Att polisen, tvärtemot rekommendationer, på nära håll direkt siktat på demonstranter i huvud- och brösthöjd bekräftas även av Human Rights Watchs intervjuer med många av de skadade ungdomar. The Medical Association säger att många människor har blivit blinda på ena ögat efter att ha blivit träffade på nära håll av polisens plastkulor och tårgas.

En polischef liknade Geziparken med slaget vid Gallipoli 1915 och berömde sina kravallpoliser som deltagare i ett "episkt krig"! Ett märkligt uttalande med tanke på att vid Galipoli besegrade de turkiska soldaterna inte sina egna landsmän utan brittiska, australiska och nyzeeländska soldater.

Men polischefen kanske delar Erdogans konspiratoristeori från den 18 juni att utländsk infiltration och "interna förrädare" var bakom Geziparnens ockupation? Erdogan inkluderade speciellt det största sekulära CHP bland "interna förrädare". Ankaras borgmästare ville inte vara sämre än sin ledare när han anklagde Selin Girit, en BBC korrespondent i Turkiet , för att vara en "spion"!

Hur som helst har polisens militarisering tillsammans med svåra arbetsförhållanden säkert bidragit till denna krigsliknande situation där poliserna på sätt och vis också är offer. Utan fackföreningsrättigheter har några poliser tvingats vara ute på gatorna upp till 66 timmar i streck utan tillräckligt med mat och sömn då de fått sova på gatorna och då kan det vara frestande att ta till övervåld.

Erdogan har beskyllt Assad i grannlandet Syrien för att bedriva ett kemiskt krig mot sin egen befolkning. Men vad ska man då kalla det som pågått och pågår i Turkiet? Enligt min mening är det klart att den turkiska polisen ända sedan de började attackera Geziparken bedrivit ett kemiskt experimentellt krig mot fredliga demonstranter.

Redan de första dagarna under Geziparkens ockupation började polisen testa olika kemiska vapen mot demonstranterna. Den som lite noggrannare studerade bildmaterialet från den tiden kunde observera att vattnet som sprutade från polisens vattenkanoner ibland verkade vara utblandat med något rött kemiskt ämne. I början verkar vattnet bara ha varit lite utblandat, men senare bilder visar på att nästan helt rent rött vatten har sprutats mot demonstranter. Senare lobaratorieanalyser visade att polisens mystiska röda "vatten" var utspätt med pepparspray!

Demonstranter som blivit träffade av "vatten" från vattenkanonerna fick stora kliande ilröda utslag på kroppen vilket dokumenterades på Facebook och Youtube. Den 13 juli kunde Ankaraborna både iakttaga och drabbas av ännu ett nytt kemiskt experiment . Vattnet från polisbilarnas vattenkanoner bildade den här gången ett slags skum efter sig som också gav irritation på på kroppen när man kom i kontakt med det. De som utsattes för kemiska ämnen under demonstrationerna uppmanades därför av läkare att gå och undersöka sig.

Höga koncentrationer av tårgas är livshotande, men det verkar inte som om polismännen fått några som helst restriktioner av sina överordnade att vara försiktiga med att använda tårgas . Den 14 juni hade hela 150 000 tårgaspatroner använts.

Den 18 juli samlades en internationell panel av hälsoexperter i New York som fördömde den turkiska polisen brutala användande av tårgas mot medicinsk personal och demonstranter . 25 vetenskapsmän, inklusive fyra nobelpristagare, Robert F. Curl (kemi, 1996), Paul Greengard (medicin, 2000), Roald Hoffman (kemi, 1981) och Richard R. Schrock (kemi, 2005) undertecknade ett uttalande som uppmanade den turkiska regeringen att lyda internationella lagar "in the treatment of protesters and those providing medical treatment to them, and to start a good-faith dialogue with the protest movement ..."

I Ankara och nästan alla andra större städer har solidaritetsrörelser för Geziparken fortsatt att protestera mot Makten, främst symboliserad av premiärminister Erdogan, eller "Kemiska Tayip", eller "Gazfather", som han galghumoristiskt döpts till på sociala medier. I Antakya (Antokia) nära den syriska gränsen har demonstrationerna varit omfattande och extra känslosamma delvis på grund av att två av dödsoffren från demonstrationerna kom från denna stad.

Förutom en polis som dog när han ramlade ner från en bro har polisens övervåld hitills dödat 6 ungdomar, Medeni Yıldırım, 18 år, Ali İsmail Korkmaz, 19 år, Mehmet Ayvalıtaş, 20 år, Abdullah Cömert, 22 år, Ethem Sarısülük, 26 år och Doğukan K. Sakar, 22 år.

Den 1 juni, på sin födelsedag, sköts den 26-årige arbetaren Ethem Sarisüluk till döds av polisen under demonstrationerna vid Kizilaytorget i Ankara. När begravningsceremonin den 16 juni ville stanna till en sista gång vid Kizilaytorget attackerade polisen med vattenkanoner och peppargas.

Den 2 juli i Eskisehir, nära Ankara, lyckades den 19-åriga univesitetsstudenten Ali Ismael Korkmaz fly från polisens attack mot demonstranter bara för att stoppas av flera civilklädda personer som med träpåkar slog honom medvetslös och bröt flera av hans ben. Den 9 juli dog 19-årige Korkmaz slutligen av hjärnblödning.

Men de regeringstrogna tv-kanalerna, har haft skygglapparna på för minsta antydan om polisvåld i Turkiet. Den statliga tv-kanalen, TRT, har i stället varit fullt upptagen med att i timslånga sändningar debattera hur demokratin ska räddas - i Egypten!

Premiärminister Erdogan kommenterar till dödsfallen i Egypten var att "man kan inte döda folk med vapen från folkets pengar"!

Beträffande de dödade ungdomarna var Erdogans kommentar den 19 juli att ungdomarna dog på grund av att de gjorde våld mot polisen!

"I Turkiet dör en, två, tre, fyra personer när de använder våld mot polisen i Turkiet. Twitter och Facebook vänder världen upp och ner! 300 människor dör i Egypten, 50 av de i bön! Det är ingen idé att vara ambivalent. De dödades när när de bad till Allah! Vår tro är värd det. Vårt skrik är mot dem som inte respekterar folkets vilja!"

Det verkar som att en del demonstranter har kastat sten och även molotovcoktail mot polisen. Vad beträffar molotovcoktail hävdar både Luke Harding från The Guardian och Hürriyet Dily News att det var infiltratörer från polisen som iscensatte en "attack" mot sina egna för att få "bevis" på bild. Istanbuls guvenör förnekade dock att polisen skulle ha försökt rigga bevis.
Det är ändå tydligt att övervåldet har polisen stått för assisterad av mystiska "civila" personer som utrustade med träpåkar, knivar och machete fångats på film när de gått till attack mot obeväpnsade demonstranter.


För att någon ska kunna dömas som "terrorist" under Turkiets antiterrorlagar måste åklagarna kunna bevisa att den anklagade har förbindelse med väpnat våld.
Men trots dammsugning av Geziparken kunde polisen inte hitta några vapen, men däremot i razzior hemma hos några demonstranter hittade polisen åtminstone ett svärd, en pistol och luftvärnsammunition.

Oturligt nog har en av advokaterna till de åtalade kunnat bekräfta att pistolen och ammunitionen tillhörde hans klients fader, en pensionerad polisofficer! Ridå!

Men så lätt ska de inte slippa undan! Några demonstranter har arresterats för att de har förolämpat Erdogan och andra höga AKP- politiker!

Det är förstås lättare propagandamässigt för Turkiet att slåss mot PKK:s gerilla i bergen och döma dess sympatisörer som "terrorister". Men hur ska obeväpnade, fredligt demonstrerande och okuperande ungdomar kunna dömmas som "terrorister"? När de anklagades främsta "vapen" på sociala medier är - Humor!  

Av Lennart Asp 30 jul 2013 09:41