Foto: Tom S 

Sex trappor upp

Den 6 juli i nådens år 1963, cirka klockan 13.00, skådar jag en rundhyllt rödhårig ung dam på balkongen sex trappor upp när jag närmar mig HSB-huset. Hennes intresseväckande kvinnlighet mjuk på balkongräcket. Jag är på väg till ett bröllop i enkelhet, hemma hos de unga tu. Tjugu år, nyss inkallad artillerisoldat förlagd i Kilsbergens vildmark bland kanoner och ärtsoppa sedan några månader. En sådan ung herre som ser snygga kvinnor flimra framför ögonen oupphörligt. Även på näthinnan när han blundar.

Det hade budats till bröllop i tvårummaren där på sjätte våningen. Den beboddes av min barndomsvän med nya fästmön och hans föräldrar. Den blivande bruden var händelsevis syster till den rödhåriga med runda hörn. Den närmaste släkten var inbjuden till eftermiddagsevenemanget som innebar vigsel i prästgården och därefter middag i hemmet. Jag och den rödhåriga var utsedda till vittnen vid bröllopet som var utsatt med kort varsel ty min kamrats tillbedda hade råkat bli gravid - 20-åringars hormoner och kroppsvätskor är inte att leka med. På den tiden gifte man sig i sådant läge - eller karlsloken smet från alltihop. Ord och begrepp som "sambo" var inte ens uppfunna 1963.

Den rödhåriga och jag gnabbades och trängdes i baksätet på vägen till prästgården. Hennes vackra händer och frejdiga sätt att vara gav mig orena tankar och associationer och jag såg att mina komplimanger om "haute couture" och "parismodell" om hennes välsittande klänning gick in som en varm kniv i smör. Hur kan vackra välskötta händer med välmålade naglar väcka slumrande lustar? Babblet om hennes klänning gällde ju egentligen den nyss utslagna, hisnande kvinnlighet som rymdes under tyget. Tanken verkade inte besvära henne nämnvärt.

Nåja, femtio år går obegripligt fort. Den sjätte juli 2013 vid lunchtid föreslog jag min numera vitblonda hustru att vi skulle ge oss iväg till platsen där allt började. Dallrande hetta med några ulliga moln, precis som då. Parkera och ta hissen sex trappor upp och ringa på dörren där helt andra personer numera huserar.

- Hej, hoppas vi inte stör. Får vi titta ut från din balkong en kort stund? Vi träffades här i din lägenhet för på minuten femtio år sedan men minns inte utsikten eller hur här ser ut. Vi var för upptagna av att tramsa med varandra den gången...

Hade vi på tungan. Men ingen öppnade. Så vi for hem och började fundera på vilka hyss som krävs för ett anständigt firande av vår guldbröllopsdag, den 18 april 2014. Femtio års äktenskap - är vi att fira eller beklaga?  

Av Lennart Lundwall 16 jul 2013 11:15