Blåtira på jobbet - ingen frågade något

Folk brukar påstå att det är större risk att skada sig i hemmet än någon annanstans. Det vet jag inget om, det kan ju vara en myt, men visst kan man drunkna om man somnar i badkaret, man kan halka på våta fläckar efter badet, skära sig i handen när man skivar djupfryst bröd som man håller i handen (jo, det vet jag någon som har gjort), ramla ut genom fönstret eller från balkongen eller ner från en stege när man putsar fönster, eller så kan man snubbla på trassliga telefonsladdar, få en stöt när man tappar elvispen eller brödrosten i den vattenfyllda vasken osv osv. Riskerna där hemma verkar vara oändliga.

Idag har jag gått till jobbet med mitt livs första blåtira! Jag är verkligen mörkt blålila ovanför hela högra ögonlocket, har ett litet jack under ögonbrynet, och huden mellan öga och ögonbryn står ut som ett litet horn och gör att halva ansiktet ser lätt deformerat ut. Det blåa gick rätt bra att täcka över imorse, men resultatet är väldigt konstlat (tänk pudrad fjortis så förstår ni ungefär) och svullnaden är svår att kamouflera.

Jag gick verkligen rakt in i en dörr, den öppna dörren till toaletten, i natt. Det är inte första gången jag går in i möbler på natten. En gång på landet var det en bokhylla jag helt oväntat stötte på och jag har fortfarande ett litet ärr tvärsöver näsryggen som minne.

Klumpigt, eller hur?

Det första som hände, när jag kom till jobbet, var att jag pratade en lång stund med den första kollegan jag träffade. Hon hade just kommit tillbaka från sin härliga solsemester. Hon märkte inget; men det var förstås några meter emellan oss. Hon stod i dörröppningen och jag satt i halvprofil mot skrivbordet med högra sidan bortvänd. Lite skönt att slippa förklara, tyckte jag.

En stund senare gick jag och fikade med henne och en annan kollega och satt runt ett bord. Vi pratade verkligen om allt möjligt. Utom blåtiror.

Dagen gick. Jag hämtade post i receptionen, åt lunch och pratade en stund med en lärare, träffade andra kolleger. Alla pratade med mig om allt möjligt men ingen sa något om min nya look.

Jag kollade flera gånger till i spegeln varje gång jag var på toaletten. Jodå, för varje gång jag tittade såg jag om möjligt ännu värre ut, med en helt onaturlig ,blålila ögonskugga som nu under dagen dessutom liksom runnit ner som en kråkspark i yttre ögonvrån. Folk har sett mig i ögonen hela dagen, men inget märkt. Eller tänker de att jag brukar se ut såhär?

Ja, det är väl skönt för mig om ingen noterar hur jag ser ut. Ska dessutom på anställningsintervju imorgon, så där vore ju selektiv blindhet från rekryterarna, en nåd att stilla bedja om.
Jag är mest bara förvånad över hur jag har kunnat gå omkring en hel dag och prata med folk som inget har sett eller märkt.

Men jag tänker också på att det kommer att vara många fler än jag som i sommar, kanske särskilt efter semestern, kommer till jobbet med blåtira. Om någon frågade skulle de säga att de har har gått in i en dörr.

Jag har verkligen gått in i en vanlig dörr, men för alla andra som gått in i mänskliga (stängda) dörrar, hoppas jag innerligt att omgivningen ser och frågar…

Glad sommar!

Av Inger Wadman 03 jul 2013 07:07