Stockholms innerstad - exotisk och segregerad

När högt uppsatta politiker väl besöker förorterna låter de som om de vore på safari. Gör de samma sak med människor som bor i innerstaden?

Det är svårt att förstå varför en integrationsminister får ansvar när det gäller bostäder som ska säljas ut i Botkyrkabygden - det är ju en bostadsfråga. Vilken minister skulle behandla samma fråga om det gällde innerstaden? Jag chansar på bostadsministern.

Det är märkligt att politiker på hög uppsatta positioner pratar om förorterna som om de vore exotiska platser. När de väl besöker förorterna låter de som om de vore på safari. När Ullenhag drar alla som bor i förorterna över en kam med “de här människorna tror inte att samhället är till för dem".

De här människorna? Hur kan en integrationsminister klumpa ihop människor som bor i förorterna till en enda grupp? Gör han samma sak med människor som bor i innerstaden? Nej, därför att han bara utgår ifrån att det är förorterna som måste integreras.

Innerstaden består av många olika delar. Men flera saker är gemensamt för dessa delar; alla bostadsrätter som kostar miljoner med portkod/portlås med en medelklass som lever i dessa. Innerstaden är exotisk och segregerad.

Jag vill inte generalisera eller spekulera, men det är svårt när verkligheten finns framför mina ögon.

Vår förening byter till exempel portkod en gång i månaden för att hålla “inkräktare”, däribland hemlösa som bara söker en trygg plats att sova på för natten, borta. Är det ett beteende rimmar med med samhällets värderingar? Att stänga ute någon som behöver sovplats?

Min förening är inte ensam om att värna om tryggheten för de som är priviligerade och stänga ute de mindre priviligerade. Trygghet verkar vara få förunnad. Den gäller inte alla. Det verkar som att priviligerade människor behöver skapa sig fiender för att känna sig trygga.

Synonymer till "exotisk" är främmande, ovanlig och underlig.
Det är precis vad jag ser det som sker i innerstaden där en priviligerad klass låser ut alla andra.

Den medelklass som nu har ökat lever genom sina jobb så att den kan köpa sig frihet. Men den friheten kostar, då medelklassen är beroende av sina jobb. Med den nedmontering som alliansen har jobbat fram kan vi inte längre räkna med att vara trygga, trots klassresan.

Du sitter på ditt jobb på en mediebyrå idag och har en bra lön, men vad händer imorgon om du råkar ut för diskriminering på jobbet och måste säga upp dig? Är du säker på att systemet kommer att ta dig under sina vingar?

Arbetarklassen är otrygg och medelklassen lever under falsk trygghet. Som Karl Marx skrev:

“Tillvaron av en klass, som inte äger något annat än sin arbetsförmåga, är en nödvändig förutsättning för kapitalet.”

Min resa till medelklassen betyder inte att samhället är friskt. Tvärtom, varför lever vi som vi gör medan det sitter en hemlös 10 meter från vår port?

Hur tänker integrationsministern lösa segerationen i innerstaden? För det som sker här är knappast normalt.

Politiker i Sverige borde sluta flirta med medelklassen och försöka vinna röster ifrån den genom att inge förhoppningar baserade på konsumtion. För utan den välfärd som vi hade en gång i tiden, så hjälper det inte att försöka fixa till symptomen.

Roten till problemet är det system som idag har växt fram. Det finns ingen riktig trygghet så länge vissa människors välstånd går ut över väldfärden.