Fler bilder

Bilan Osman (Foto: Privat) 

Rasism är som mest destruktiv när den normaliseras

Jag satt på bänken och kände fortfarande blodsmaken i munnen. I bakgrunden av alla tankar hörde jag hur läraren var smått irriterad över att vi var sena.

“Men vi blev jagade av några skinnskallar i en bil, de kastade smällare på oss” förklarar min dåvarande kompis.

Jag var fjorton år och vi var på väg till en friluftsdag i Ljungsbro, strax utanför Linköping, när en vit bil plötsligt vänder sig om och kör i all hastighet, mot oss. Ett rakat huvud sticker ut genom fönsterrutan, skriker något om hur han ska köra över blattarna och en annan kastar i samma sekund ut smällare. Och vi börjar springa, allt vad vi har.

Vi skrattade senare bort allvaret i situationen. Vi skämtade lite om hur snabba vi var och att husägaren förmodligen blev chockad när hen såg fyra tjejer löpa genom trädgården. Vi var för unga för att förstå. Nazisterna ville köra över oss. Och anledningen var något så obetydligt som hur vi såg ut.

Arga rasister var ,och fortfarande är, ett naturligt inslag i min vardag. Men det är inte den formen av rasism som senare etsar sig fast i mina minnen. Det är den rasism som normaliserats, som för icke-vita är en daglig kamp men som en del utomstående ställer sig helt oförstående till.

Den icke-sjävklara rasismen uttrycker sig oftast genom att invandrare och barn till invandrare ska ta olika ställningstaganden för att passa in i samhället. Ett tydligt exempel på det är händelserna kring Omar Mustafa-grejen. Hur saklig kritik om inbjudandet av antisemiter till en föreläsning blev till att han skulle ta avstånd från homofobi och kvinnohat. Den 16 april skrev Aftonbladets Monika Gunne att det var Omar Mustafas ansvar som dåvarande ordförande för islamiska förbundet att göra mer åt hedersrelaterat våld, ett problem som inte ens är kopplat till Islam, då detta är något som kvinnor och män utsätts för oavsett religion. Ett problem som är mer kopplat till patriarkala system än huruvida du kallar Gud för "Allah" eller inte. 

Även om Aftonbladet senare tog avstånd från texten så visar den ändå vad muslimer får leva med dagligen, denna "guilt by association"-retorik. Att man i sina krav på avståndstaganden inte tar hänsyn till att det finns muslimer som jag, som ser kampen mot homofobi lika viktig som kampen mot rasism. Och att man i sina krav på avståndstaganden inte är konsekvent och ställer samma fråga till människor som inte är muslimer.

Den rasism och xenofobi som normaliserats är den problematiska rasismen. Några skinnskallar i en bil är inte händelser som följer med en i resten av ens liv. Även om det är problem som vi måste bekämpa, så måste vi först angripa helheten.

Saker som att det var självklart att man som liten skulle gå på svenska som andraspråk lektionerna, med en motivering som löd: "Du har föräldrar från ett annat land, därför behöver du lite extra hjälp med svenskan." Den sorts rasism som man efter ett tag accepterade och var en del av.

Eller hur det normaliserats att integrationsministern ska vara på plats om något händer i en ort. Att bara det att vi har en hel politik som riktar sig in på en "grupp" i samhället, är ett problem. Det visar att vi fortfarande inte kommit längre än så, att vi ser invandrare som en enhet, ett kollektiv, vars eventuella prövningar som väntar dem i det nya landet, är svårigheter som en "integration" förväntas lösa.

Ett lyckat samhälle är ett samhälle där vi inte gör skillnad på folk och folk. Ett samhälle där en arbetslös invandrare hänvisas till samma ställe som en arbetslös svensk. Ett samhälle där folk inte är invandrare för evigt, utan ses som svenskar samma dag som de mottagit ett papper som ger dem ett svenskt medborgarskap.

Rasism är som mest destruktiv när den normaliseras och accepteras. Den självklara rasismen, den när en gubbe skriker "neger" eller en nazist jagar en med sin Volvo, är bara ytan på problemen. Kärnan ligger i de strukturer som påverkar människor dagligen. Strukturer som uttrycker sig genom att jag, trots att jag är född och uppvuxen i Sverige, alltid får kommentarer som "du pratar ju jättebra svenska!".

Av Bilan Osman 26 jun 2013 15:19