Vem får tillhöra?

Tillhör du dem som inte behöver reflektera över om du får synas i det sociala rummet? Kanske kommer inte den här texten, eller rösterna i den, tala till dig.

"Om vi inte hör

varandras röst,
var hamnar vi då?

I mörkret, i mörkret av röster"

(Göran Sonnevi)


1.För ungefär en månad sedan befann sig malmöborna fortfarande i Eurovision/schlager-yra.

Fredagen den 18 maj planeras en avslutande fest i Malmö. Vimplar, affischer, flaggor med sloganen "We are one" syns på gator och torg i stans centrala delar. Malmöborna strömmar ut för att delta. För att tillhöra.

Under kvällen nekas en ung malmöbo inträde på en krog i centrala stan på grund av att han har på sig en afrikansk skjorta. Mannen ifrågasätter att hans kläder skulle kunna vara en legitim grund för att vägra honom inträde. Polisen kommer till platsen och uppmanar honom att gå därifrån. Mannen ifrågasätter att polisen utan att förhöra sig om händelserna försvarar en tydligt felaktig handling som håller på att begås mot honom. Han omhändertas omedelbart av polisen och skadas svårt under omhändertagandet. Hans ena arm bryts och han blöder kraftigt. På väg till polisstationen läggs mannen ner på golvet som stöd för polisernas fötter. När de trampar ner hans ansikte mot golvet i piketbussen och han då ställer frågan om varför de behandlar honom som en slav får han svaret:

- Ja vi är i den tiden igen.

Polisen ser senare blodet på mannens händer och frågar honom om han har någon smittbärande sjukdom de bör känna till.

Först sex timmar senare kommer mannen att få träffa en läkare. En läkare som kommer konstatera att armen är bruten. Mannen får en metallplatta inopererad i armen.

2. En berättelse. Ett brottstycke ur en människas historia. Hur vi väljer att förhålla oss till den skiljer sig åt. Men om vi väljer att höra varandras röster. Var hamnar vi då?

3. Kort efter händelsen anordnas en manifestation utanför polishuset i Malmö. I solidaritet med den unga mannen. Men också för de människor vars likartade berättelser aldrig blev berättade. Som inte fick utrymmet i media. Inte tolkningsföreträde till sin egen upplevelse. För i den här kontexten handlar frågan om makt om vad som räknas som sanning.

Vem får synas i det sociala rummet? Vem har tolkningsföreträdet? Vems sanning är mest sann?

4. I centrum av att exkludera det främmande, det andra, finns också en föreställning om vilka vi är och varför vi är så mycket bättre. Ur ett historiskt perspektiv har rasism upprätthållit föreställningar om att hudfärg och andra fysiska kännetecken är kopplade till egenskaper hos människor. Så grundläggs tanken om en rangordning av människor beroende av rastillhörighet. Institutionell rasism är ett system som värnar privilegier, med medföljande diskrimineringsmönster.

Det blir problematiskt om diskrimineringen utövas av auktoritetspersoner som polisen. Problematiskt eftersom polisen är den instans i samhället som faktiskt har legitim rätt att utöva våld.

Under manifestation utanför polishuset framfördes några få krav på polisen; ett av dem var kravet på en oberoende granskning av polisen vid misstanke om till exempel övervåld. Att polisen inte ska kunna granska sig själv.

Ett annat krav var att polisen som instans påbörjar ett långtgående arbete med värdegrunds frågor vid utbildning av poliser.

Passiviteten hos ledarskapet inom polisen understödjer och får diskriminerande handlingar och rasistiska uttalande att verka legitima. Arbete mot diskriminering kräver att arbetet är förankrat i de samhällsinstitutioner där det förekommer.

Två poliser dök upp på manifestationen. Dialogpoliser, så stod det på deras gula västar. Inte en gång sågs de på eget initiativ prata med någon som deltog i manifestationen.

När ska dialogen påbörjas?

5. Vems röster väljer vi att höra? Den här texten lyfter fram en röst om händelsen den 18:e maj i Malmö. Om du väljer att börja lyssna kommer du höra fler röster. Fler röster som berättar om händelser när de som ska upprätthälla lagen kallar dem apjävel. Neger Negersson. Blatte. Misshandlar i stängda piketbussar. Tillhör du dem som inte behöver reflektera över om du får synas i det sociala rummet? Som inte behöver reflektera över om du tillhör? Kanske kommer inte den här texten, eller rösterna i den, tala till dig.