Hellre konstruktiva krav än kovändning i skolpolitiken

Carl Olof Schlyter pekar med rätta på en rad brister och problem inom skolpolitiken, som måste rättas till. Vart och ett av dem är verkligen värda att åtgärdas. Jag begränsar mig här och nu till det för många elever och föräldrar akuta problemet med utlovade skolutbildningar som uteblir på grund av att en skola går i konkurs eller läggs ner under ordnade former? på grund av otillräckligt elevunderlag.

I pressmeddelande den 30 maj säger Mikaela Valtersson, ordförande i Friskolornas riksförbund att branschen ger prov på stort ansvar och exemplifierar med JB Education, som visar att de sätter eleverna främst genom att man jobbat hårt för att hitta lösningar för att inte eleverna ska drabbas. Visst, det är självklart att ett branschdominerande företag mäktar med någon form av brandkårsutryckning. Men hon säger inget om någon form av långsiktig leveranstrygghet för berörda elever.

Miljöpartiet gick i några dagar senare ut med opreciserade tankar om utbildningsgarantier och solidaritetsavtal mellan skolor för att upprätthålla någon form av buffertberedskap. Men utan skarpa krav kommer sådana kostsamma avtal knappast till stånd.

Hur ställer sig Friskolornas Riksförbund och miljöpartiet till följande förslag:

Att tillstånd för att driva friskola kompletteras med krav om att ansökande skolföretag skall tvingas redovisa upprättad buffertfond och beredskapsorganisation som garanterar sina intagna elever att utlovad utbildningen fullföljs och att vid skolavveckling- eller konkurs har företaget att erbjuda varje elev plats på likvärdig privat eller kommunal skola med fri skolskjuts inom en timmes restidsavstånd enkel resa.

För en branschorganisation är det fullt möjligt att skapa en sådan beredskapsresurs för sina medlemsföretag. För skolföretag utanför branschorganisationerna kommer marknaden att locka fram olika försäkrings- och franchisinglösningar för att möta nya lagstadgade buffertkrav.

Av Ulf Lönnberg 07 jun 2013 06:00