Nina bakom musiken

Jag fick en pratstund med albumaktuella Nina Wiemer, som jag har varit nyfiken på att få veta mer om, utöver de artiklar och intervjuer jag läst. Nina har vuxit upp utan sina föräldrar och har bearbetat sin historia och alla motgångar med hjälp av musiken - 2011 släppte hon sitt debutalbum Electrotherapy som är lite vad det låter som; en sorts elektrisk terapi genom musikskapandet. Min egen erfarenhet säger mig att ens bakgrund är med och påverkar en, men definierar inte helt vem man är, gör och vill göra. Därför var det intressant att prata med Nina om hennes personliga resa.

Den lilla nervositet jag kände före intervjun försvann ganska snabbt, då det visade sig att Nina är väldigt varm, glad och bekväm att prata med, och det intrycket förändrades inte under samtalets gång.

Musiken är något som har varit med Nina genom hela livet, och hon har alltid velat syssla med musik. Hon läste tidigare till musiklärare på Musikhögskolan, och under intervjun får jag veta att hon har kommit in på masterprogrammet Music Theraphy i England som hon planerar att gå. Men trots det har hon inga planer på att lägga musikkarriären på hyllan.

Nina började med artisteriet relativt sent, vilket grundade sig i bristande självförtroende, berättar hon. Hon skapade musik redan innan det blev tal om en debutskiva, för studiotid kostar. Så en dag spontanköpte hon en lott, och vann en stor summa pengar. Då var det inget snack om saken, och så småningom gick Nina in i studion. Hon berättar att det var vägen som fick henne att slutligen känna att hon är precis där hon vill vara.

Vi pratar om vad Nina skulle ha gjort om hon inte var artist. Nina menar att hennes känsla för musik hör samman med hennes intresse för vården, och tycker att det finns ett naturligt samband mellan terapi och musik. Jag får känslan av att det är just där Nina har hittat sin egen plats, i mötet mellan dessa två områden.

Inspirationen till Ninas musik, förutom bearbetning av sin historia, säger hon kommer ur henne själv och inte så mycket utifrån. Hon letar sällan upp ny musik utan lyssnar på det hon gillar, och ibland snubblar hon över något nytt hon fastnar för. Detsamma gäller i vardagen, berättar hon. Hon verkar inte leta aktivt efter något speciellt men sedan kan en, kanske för andra obetydlig, detalj ge henne inspiration.

Nina känner också att genom varje ny gitarr hon köper, så är det precis som om gitarren har en låt väntades på henne. Nya instrument är för henne ett sätt att testa sig fram, utforska och upptäcka. På den förra skivan så spelade hon mycket gitarr, men på den nya skivan så får vi höra henne spela mer piano. Förutom dessa instrument spelar Nina även fiol och ukulele. Nästa projekt hon ska ge sig på är att lära sig spela banjo. Det kanske vi får höra på en skiva i framtiden?

Det var roligt att prata med Nina, som visade att det finns en stark personlighet bakom den starka, personliga musiken. Jag ser fram emot att följa hennes karriär i fortsättningen.


Onsdagen den 24 april så släpps Ninas andra skiva, Processing Eleven.

Av Evelina Fransson 19 apr 2013 12:23