sourze.se
Artikelbild

Kortsiktighet hos pensionärsorganisationer

Yngre och äldre ska inte ställas mot varandra. Det borde ligga i pensionsorganisationernas eget intresse att arbeta för fler än några få äldre åldersgrupper, här och nu.

Pensionsåldersutredningen föreslår tre stora förändringar:


1 Tidigaste uttag av inkomstpensionen höjs från 61 år till 62 år 2015, och till 63 från 2019.

2 Garantipensionsåldern höjs till 66 år 2015 och till 67 år 2019.

3 55-årsgränsen för tjänstepension höjs till 62 år 2017.


När den första allmänna folkpensionen infördes 1913 var pensionsåldern 67 år och medellivslängden 59 år. Men för en man som är född år 2010 är medellivslängden 79,8 och för en kvinna 83,5. Varannan som föds i Sverige idag beräknas få uppleva sin 100-årsdag. För de som idag fyller 100 år är den återstående livslängden för män 1,8 år och för kvinnor 2,2. Redan 2050 beräknas det finnas drygt tre miljoner 100-åringar i världen. Familjeband över tre-, fyra och till och med fem generationer redan idag inte ovanliga.

Det måste bli lättare att snabbt komma in på arbetsmarknaden efter grund- och högskolestudier. Dagens unga måste få större möjligheter för omskolning och studier för att kunna byta karriär en eller flera gånger under ett långt förvärvsliv. Morgondagens pensionärer måste trygga sin välfärd på äldre dagar genom att komplettera kommande pensioner med eget, uthålligt sparande.

Redan idag främjar vi yngre och äldre arbetstagare genom sänkta arbetsgivaravgifter. En arbetsgivare med tre anställda som alla vill ha ut 20 000 kronor i månaden i nettolön behöver bara drygt 30 000 för den som är under 26 år och drygt 27 000 för den som är över 67 år, medan de i åldrarna däremellan kostar arbetsgivaren 34 000 kronor i månaden.

Som jag se det skulle slopad statsskatt för personer under 26 och över 70 år, möjlighet att få ta någon typ av studielån efter 54 års ålder och en framtida successiv höjning av pensionsåldern med en månad per år motsvarande den ökande medellivslängden kunna vara några av de nödvändiga reformer vi väntar på.

Jag delar Pensionsåldersutredningens slutsats att eftersom vi lever vi längre måste vi också arbeta längre. Försörjningsbördan skulle annars bli orimligt tung för dem som via skatten betalar för pensioner, vård och omsorg för en växande äldrebefolkning. Det är därför bra att utredaren också pekat på vikten av bättre arbetsmiljö och anpassade arbetsuppgifter för att göra det möjligt och intressant för äldre att stanna kvar i arbetslivet. Det kan komma både individen och samhället till godo.

En Manpower-undersökning år 2007, som omfattade 28 000 arbetsgivare i 25 länder, visade att arbetsgivarna i Sverige har sämst beredskap för att få äldre att stanna kvar i arbetslivet. Det rimmar illa med det ökande företagandet bland äldre. Under det första halvåret 2012 registrerade sig 978 personer över 65 år som enskilda näringsidkare. Det innebär att fyrtio pensionärer per vecka blir företagare.

Äldre vill ha flexiblare villkor i övergången mellan förvärvsliv och pensionärstillvaro. Fem-partiöverenskommelsen om pensionssystemet håller sedan 20 år och det är med den som grund som vi ska skapa majoritet för erforderliga reformer. Men de stora pensionärsorganisationernas har valt att utmana den, gemensamt föreslår de att:


*Premiepensionen avvecklas och att tillgångarna förs över till inkomstpensionen.

*Ekonomin i inkomstpensionen stärks genom tillskottet från premiepension och därutöver att inkomster ovanför intjänandetaket går till inkomstpensionen istället för till staten i form av skatt.

*Bromsen kan avskaffas.


Det borde det ligga i deras eget intresse att lobba för fler än några få åldersgrupper här och nu. Medlemmarnas behov idag är inte de samma som morgondagens pensionärsmedlemmar kommer att efterfråga. Mer konstruktivt vore att fokusera på sina sämst ställda medlemmar, i dagsläget är det de så kallade fattigpensionärerna som har mycket små eller inga ekonomiska marginaler. Det berör överskådliga cirka 770 000 pensionärer med inkomstprövad garantipension med större eller mindre belopp. Över tid kommer nya grupper måhända att drabbas av andra påfrestningar.

Översyn javisst - men ingen omstöpning som äventyrar den samsyn som har sin grund den nu gällande pensionsuppgörelsen. Att ensidigt se sina medlemmar som utsatta offerkoftor på väg mot en inbillad ättestupa är onyanserat och föga fruktbart. Yngre och äldre ska inte ställas mot varandra.

Ulf Lönnberg
AU-ledamot i KD:s Seniorförbund


Om författaren

Författare:
Ulf Lönnberg

Om artikeln

Publicerad: 16 apr 2013 06:00

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: