Om mäklare, svårmod och kattmat

När jag ser mig omkring, storögt som alltid, i stadsdelen Vasastan i Stockholm, så slås jag hela tiden av alla dessa obegripliga och snabba förändringar. Var handlar de sin mat? Där man nyss fann små Coop- eller ICA-affärer har nu fastighetsmäklare flyttat in sina kontor. Okej, de som sålt bostaden och flyttat sin väg behöver givetvis inte handla sin mat just där. Och de som flyttat in har inte råd att äta - sådan blir min enkla slutsats. Rätta mig om jag har fel.

Nattsömn i Vasastan kräver att bostaden är belägen i gårdshuset. Eller att sovrummet vetter åt gården. Ett liv och ett kiv, skrev redan August Strindberg när stadsdelen var under uppbyggnad kring 1880. På den tiden fanns parkeringsplatser men inga bilar. Allting jämnar ut sig och knölig gatstensbeläggning där hästskor och järnskodda vagnshjul höll invånaren vaken har jämnats ut och asfalterats under decennierna som gått och detta har sänkt ljudnivån. Den som sover syndar inte - men hur falla i sömn utan kemiska hjälpmedel bland sirener och vrålande krogpublik på väg till nästa vattenhål? Om nattsömnen minskar till fyra timmar så har själva straffet att vara vid medvetande i stadens ständiga brus ökat till 20 timmar/dygn. Förhållandet 16 contra 8 timmar sömn förefaller mera hälsosamt.

Att vara svårmodig och tungsint efter ett halvår av vinter är inte skojigt och heller inte ovanligt. Snäppet värre är livet för en som är svårmodig och tungsint och dessutom stockholmare. Tillståndet kan ibland botas med några glas på lokal i glada vänners lag. Då uppstår ett nytt problem: Hur hitta glada vänner bland tungsinta vintertrötta stockholmare? Åtgärden blir att söka bland medborgare som ofta går på lokal. Krogmomsen sänktes av våra borgerliga folkvalda nyligen med 12 procent. Krögarna, som läser förordningar som fan läser bibeln - för övrigt en ovanlig lektyr på krogen - HÖJDE sina priser med samma procentsats. Vilket gjorde det än svårare att finna en fryntlig och belåten krogbesökare som vän att ta ett glas med i glatt dryckeslag. Om man inte håller tillgodo med att gå ut och svinga bägaren med krögaren själv. Han är troligen en av de muntrare i Stockholms stadsliv just nu.

I Vasastan behövs inte kattmat på samma sätt som i det normala Sverige. Det viskas om att, om katten själv får välja, så väljer den aldrig Vasastan som bostadsort. Om man släpper ut sin lilla kisse där bör man kyssa den adjö innan den försvinner bland alla bilar och bussar. Den lever också farligt bland cyklisterna under den korta snöfria säsongen. Om den får panik och hoppar rakt in i framhjulet och cyklisten landar på sin hjälm så får kattägaren troligen en del juridiska bekymmer. Katten går det ingen nöd på. Den har åtta liv kvar. Den går lugnt hem och käkar sin Royal Canin och My Cat. Och ett uppvispat ägg, matte? Och sitter sen där och putsar och slickar sina vita framtassar. Hemtrevnad, på något vis, sprider en mätt och spinnande katt.

Av Lennart Lundwall 10 mar 2013 06:00