Fred i vår tid via EU - jaha?

Vårt förträffliga EU har minsann fått årets fredspris i Norge, under pompa och ståt. Glansen över detta pris började dock falna redan 1939, då Adolf Hitler nominerats. Sedan följde flera rejäla, omdiskuterade bomskott. Ungefär som Rapportredaktionens "Årets svensk" som i tystnad försvann med svansen mellan benen efter att Christer Pettersson nominerats som mest omtalad person i svensk media 1989.

Sverige betalar trettio tusen miljoner kronor årligen 30 miljarder för medlemskapet i denna illustra Europaunion. I återbäring erhåller vi i olika stöd femton tusen miljoner 15 miljarder. Förr i tiden kallade man sådana affärer för Ebberöds Bank - banken som alltid gick back. Numera heter det solidaritet. Somliga säger stollidaritet.

Nu ska man dock inte helt tvivla på EU som fredsbevarande organisation - trots det som hände på Balkan på 90-talet. Diskussionen om utökade befogenheter och större ekonomi pågår och man hoppas givetvis att korruptionen som alltid uppstår i sådana sammanhang kan begränsas eller döljas väl. Ett hot är att katastrofgeronten Silvio Berlusconi, 76 år, är på väg tillbaka in i italiensk politik och därmed mot nytt EU-inflytande.

Visst finns anledning till utökade befogenheter i EU:s fredsarbete. Frågan är bara var vi ska sätta gränserna. Hur länge ska Europa tolerera att tveksamma folkledare av alla färger och fasoner härjar runtom i vår värld, schasar bort oliktänkande och skrämmer människor till flykt? Religiösa extremister och mullor i obskyra religioner och klaner plågar och hotar sina medborgare så de måste hals över huvud överge sina hemländer. Att mest i eget ekonomiskt vinningssyfte förhärja sitt land till olidlig öken och tvinga medborgarna att fly för sina liv till vårt någorlunda trygga Europa. Och händelsevis är dessa förtryckare och krigshetsare och mer eller mindre självutnämnda krigsherrar alltid män. Somliga skäms inte ens för att kalla sig feminister.

Det är de länder som råkar kunna hålla fred - tillfälligtvis EU - som på sikt tvingas finansiera förödelse och ödeläggelse i tidigare väl fungerande stater. Flyktingströmmar som dagens skulle inte uppstå i länder med fungerande demokrati. Falska demokratier som Putins Ryssland med sina vapenleveranser eller "folkdemokratin" Kina håller Syriens öde i sin hand och har med flertalet veto i FN:s säkerhetsråd förlängt Syrienkonflikten med åratal. Fina affärer med olja och gas, och man anar härliga kontrakt när landet en gång ska byggas upp igen. Många syriska städer ligger nu i ruiner och all världens Byggare Bob vädrar morgonluft.

Här hemma ser vi kanonaden på tryggt avstånd och hötter lite med pekfingret och vågar inte annat när den del av världen där vår kultur en gång föddes förhärjas av barbarerna.

Människor vill leva och verka där de har sina rötter. Vi måste hjälpa förtryckta och förföljda att leva trygga i sina hemländer. Med detta som mål kan EU:s utökade fredsbevarande organisation göra enorm nytta.

Flyttning och omplantering är en riskabel hantering där gutemenschens försäkran sällan garanterar att plantan tar sig.

Av Lennart Lundwall 18 dec 2012 06:00