Lennart Lundwall: "Jag är en sorts eskapist"

Hej Lennart, hur står det till med dig idag?

Hej! Malin på Sourze frågar hur det står till med mig idag, då har jag två svar: Jo tack, jättebra, pensionen tickar in på kontot, det mesta går min väg och livet leker. Men då är trovärdigheten i fara, ungefär som han som sa att han slutat svära, röka och dricka sprit. Och utbrast: "Aj fan, nu glömde jag pipan på systemet".

Svar två närmar sig sanningen: Jo tack, jag börjar vänja mig vid ångesten att vara far till två mycket sjuka barn och jag har nog gråtit färdigt vid det här laget. Kronisk cancer och hjärnblödning i pannloben är inte att leka med. Pannloben är på gång att friskskrivas men det är värre med cancern. Och mina barn som fyllt 45 och 48 år är ändå alltid mina barn, medelålders eller inte. Det sista året har varit familjens värsta och inget man ens önskar sin värsta ovän.

På tal om din dotter, så är vi många som har berörts mycket av den serie artiklar du skrivit om hennes kamp mot cancern, från det att hon fick diagnosen och framåt. Vill du ge oss en liten uppdatering om hur situationen är idag?

Hennes cancer har spridit sig trots Radiumhemmets idoga behandling. Håret har hon dock fått tillbaka i Tintinfrisyr och gnistan finns kvar - hon kom hem med en hel Ikeakasse full med kantareller häromdagen. Hon ger inte upp och nu provar man ett nytt cellgiftpreparat på henne och det saknas verkligen inte tummar som hålles... Hon slutade besviket att blogga när det konstaterades tumörspridning i midsomras. Men alla väntar på att hon ska sätta igång igen.

En resumé av Lennart Lundwalls liv hittills, hur skulle den se ut?

Bortsett från det sjukdomsår som började i oktober 2011 så vill jag inte klaga en minut på tillvaron innan Karolinska Sjukhuset kom in som grundbulten i mitt liv. Jag blev gift med en juvel till kvinna redan 1964, fick två barn och lönen på tidningarna har alltid räckt till mat, bostad, bil, eget hus och till och med fritidshus. Fritidshus betyder att man saknar fritid men har hus.

Efter 59 fyllda har jag haft ett utmärkt arbete som kallas avtalspension, det vill säga man uppbär större delen av sin lön för att hålla sig hemma från arbetet. Ett sätt för företag som går på knäna att ordna finanserna. Det bästa jobb jag haft och jag önskar att flera får denna möjlighet att förverkliga sig själv medan man har sig kvar. Jag är en sorts eskapist, det vill säga att jag flyr från trist verklighet, escape, och gasar iväg på min stora R-motorcykel så både bakdäck körkort ryker. Barnslig pensionär kan man kanske säga. Lilla cabben är också bra mot ångest om man bara lyckas förtränga att sommaren är slut och både sportbil och motorcykel strax ska in på vinterförvaring.

Dina söndagskrönikor handlar ofta om svunna tider, och nostalgi tycks vara en röd tråd i mycket av det du skriver. En åttiotalist och vän av samtiden måste då självklart fråga - vad var bättre förr, och vad är bättre nu?

Malin antyder att jag vältrar mig i det förgångnas nostalgi och håller den snöda verklighet och nutid på armslängds avstånd? Alldeles riktigt uppfattat. ALLT var bättre förr. Utom fordon och fordonsteknik. Ett ämne som jag gärna studerar och diskuterar. Åttitalisten har inget annat att glädjas över än nutidens härliga motorfordon. Om dom har råd att tanka... Min månadstidskrift: Nostalgia, en njutning för oss som minns. Hur det var när Sverige var svenskt och en liten verksamhet med några anställda fanns i varje by. Och lantbruket gick att föda sin familj på. När såg ni en ko sist? Folk med hästintresse och golfspelarna på sina enorma banor ska vi tacka makterna för. Dom håller markerna öppna och ser till att gamla slitna uthus hålls i skick.

Du har varit en trogen Sourzare länge nu. Vad betyder Sourze och skrivandet för dig?

Sourze är ett litet andningshål. Någon sa här - Pia? - att man kan skriva av sig frustrationer och svarta tankar eller dela med sig av sin eufori. Och man blir nästan aldrig refuserad heller så några hundra medmänniskor kommer att genomlida mina krystade formuleringar. Det lättar, faktiskt.

Förra veckan bad vi fredagskrönikören Angus Liddell att beskriva sin perfekta fredag. Då måste vi naturligtvis fråga vår söndagskrönikör: Hur ser den perfekta söndagen ut för dig?

Hemma i stan, en djungelfrukost på bricka med frun i dubbelsängen djungel står för extra allt, 4-minutersägg och kokt skinka åt katten som sitter strax bredvid brickan och slickar sig om truten. Så vecklar jag ut mitt extra tjocka organ, alltså söndags-DN. Och ligger där på rygg i timmar och prasslar och muttrar och kommenterar. Tidningar är härligt.

På landet, samma rutiner bortsett från det där med DN - här gäller UNT. Så går dagen med gräsklippning och diverse reparationer. Och plötsligt står jag där med snöskoveln i den valna handen...

Av Redaktionen Sourze 24 aug 2012 09:23