Uppdrag granskning och imamerna - polygami är inte problemet i sig

I senaste Uppdrag granskning visades att flera av Sveriges imamer godkände att en muslimsk man fick gifta sig med upp till fyra fruar. Detta trots att församlingarna uppger att de följer svensk lag. Detta trots att församlingarna säger sig stå för svenska grundläggande värderingar om demokrati, jämlikhet och jämställdhet. Att detta är dubbelmoral och bör synliggöras är självklart, precis som Uppdrag granskning och många debattörer betonat.

Men frågan är varför det bör synliggöras. Det många debattörer, och även integrationsministern, tar upp är att polygami inte tillhör svenska värderingar och är oacceptabelt. Men vad är polygami egentligen och vad är egentligen det problematiska med situationen?

Polygami är månggifte, och innebär att äktenskapet inkluderar fler än två personer. Polygami innebär dock inte att endast män har rätt till flera fruar. Polygami kan lika gärna innebära att en kvinna är gift med flera män eller att man lever i ett äktenskap som inkluderar både flera kvinnor och flera män. För de som frivilligt väljer att leva polygamiskt ser jag inga problem. Det som inte skadar någon och därmed är frivilligt är varje människas ensak. Själv är jag monogam, precis som normen, men det finns inga argument som kan rättfärdiga förkastning av polygami i sig. Så länge det är frivilligt bör polygami vara lagligt, åtminstone i ett samhälle med grundläggande värderingar om demokrati, jämlikhet och jämställdhet.

Fallet i Uppdrag granskning synliggör däremot något helt annat. Det oroande är att dessa församlingar får statsbidrag på falska grunder. Att pengar som ska gå till religiösa församlingar som upprätthåller och stärker de grundläggande svenska värderingarna hamnar hos en församling vars representant har mycket patriarkala värderingar är förargligt. Jag tycker deras värderingar är otäcka, fullt medveten om att de knappast representerar alla svenska muslimers åsikter. De är kvarlevor från ett föråldrat patriarkalt samhälle som jag inte tror gynnar människors fulla livskraft.

Men de som vill leva i polygami, de som vill komma överens om att de kan slå varandra vilket är lagligt, de som vill leva i ett matriarkat eller patriarkat och de som vill komma överens om att de alltid ska tillfredställa varandra sexuellt förutom vid mens och sjukdom får väl gärna göra det så länge det är frivilligt och de har möjlighet att dra sig ur när de vill. Problemet ligger i att det inte går att få bidrag för, då det inte stämmer överens med grundläggande svenska värderingar.

Ett annat problem är också att religion inte alltid är något man väljer, utan i många fall är något man uppfostras in i. Dessutom kan det vara svårt för till exempel kvinnor som växt upp i ett patriarkat att ta sig ur ett sådant förtryck. Det är problemen. Det borde dock vara varje människas rätt att få välja en religion, livsåskådning eller livsstil som inte hör ihop med svenska grundläggande värderingar så länge hen har gjort det av sin egen fria vilja och att det inte skadar någon annan. Det är det som kallas individens frihet - men det går väl antagligen inte ihop med de svenska grundläggande värderingarna om att alla ska tänka som normen.

Av Daniel Thilén 18 maj 2012 14:50