Öppet mål för Sossarna

Jag är "borgerlig", av tradition, även om jag tycker uttrycket känns förlegat och inte helt bekvämt. Men det ska mycket till för att jag ska byta sida och rösta på Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Har hittills aldrig varit i närheten av att göra det. Jag är ju uppvuxen i en borgerlig miljö där man varje val hoppas att de borgerliga ska vinna, och ställer till fest när de gör det. Men jag är också en ganska inbiten individualist, vilket kanske talar för en borgerlig livssyn. Jag gillar att umgås med andra människor, men jag tycker inte om att man förväntar sig av mig att jag ska göra som en grupp. Jag vill göra på mitt eget vis. Samtidigt känner jag mig som en ganska empatisk person, ägnar rätt mycket tid åt att föreställa mig vad andra människor känner och önskar och agerar gärna efter det - gillar service, att ta emot, visst, men nästan ännu mer att ge.

Men trots min grundmurade borgerliga bakgrund har jag alltid ställt mig tveksam till privatisering av traditionellt offentliga verksamheter. Egentligen tycker jag att det är självklart att det inte är bra. Ett privat företag har som enda egentliga uppgift att maximera avkastningen på det investerade kapitalet. Ju större vinsten är desto bättre är det, visst, givet att kunden kommer tillbaka igen och inte känner sig lurad. Man måste förutsätta att ett företag agerar långsiktigt. Men ärligt talat, kan man lita på det? Nej. De flesta riskkapitalbolag, t ex, som jag har stött på - rätt många - har i alla fall helt klart verkat ha haft som idé att köpa in sig billigt, "dressa bruden" och sälja av med vinst, utan intresse av vad de lämnade efter sig för bolag - och, ännu mindre, kunder till bolagen, dvs i det här fallet i slutändan, bland andra, skolbarn och sjuka, gamla.

Ett aktiebolag har en mycket tydlig egenskap, verksamheten bedrivs utan personligt ansvar. Går det dåligt gör man konkurs och då får kunder och andra fordringsägare bara leva med det. Företeelsen aktiebolag är en praktisk institution som syftar till att göra det möjligt för folk att våga starta bolag, utan risk att själv förlora allt de äger, utan bara det de själva investerade. Men är det ett aptitligt upplägg för en skola eller ett vårdhem för gamla, att den som startar det inte behöver ta ansvar för om det funkade eller inte och att verksamheten helt enkelt bara försvinner om den inte "bär sig"? Är det en bra grej att mina barn inte kan lita på att deras skola kommer finnas kvar nästa år, för det beror på om de som äger den tycker att den var tillräckligt lönsam eller om de i annat fall har lyckats sälja den? Nej, den otryggheten vill jag i alla fall inte ge mina barn om jag får välja. Jag skulle snarast skämmas för mina barn och jag var tvungen att förklara hur det låg till när deras skola stängts på sådana grunder.

Nej, jag tycker att vi måste skärpa oss. Idén om att konkurrens är det enda sättet att skapa väl fungerande verksamheter är för simpel. Man måste också våga ha ambitionen att bestämma sig för att göra en sak bra och sedan göra det. Dvs, vad gäller vissa samhällsnyttiga tjänster, få sin tilldelade påse skattepengar och använda de på ett ansvarfullt sätt. Är det inte ett väldigt nederlag att, i vår till så stor del, sofistikerade värld, behöva erkänna att, "nej, vi kan inte bara bestämma oss för att göra en sak bra och sedan göra det"?

En sak jag inte fattar är varför inte Socialdemokraterna satsar på den frågan. Jag upplever det som öppet mål, utan målvakt, att driva frågan att stoppa privatiseringen av vård och skola, konstatera att det var ett intressant experiment vi har gjort nu, men att det blir för mycket avarter och egoistiska intressen som lägger vantarna på våra barns och gamlas öde, och det kan vi ju inte tillåta. Jag tror att Reinfeldt skulle leva farligt om Sossarna, trovärdigt, och kraftfullt, innan Alliansen hann reagera, inledde en sådan kampanj.

Av Carl Olof Schlyter 24 nov 2011 15:39